Aftonbladet – 12 april 1858, sida 3

Indianer 1 Wasbington. En deputation af indianska höfdingar och lägre krigare uppehåller sig för närvarande i nämde stad. För någon tid sedan besökte ett tjugotal af dem det s. k. Smithsonianska institutet och fördes omkring i de särskilta rummen, hvarunder de på sitt eget vilda sätt uttryckte sin förundran och hänryckning. I tafvelgaleriet egnade de företrädesvis sin uppmärksamhet åt en målning, som förestälde en indiansk krigsdans kring tvenne fångar, en moder med sitt barn. De syntes mycket förundrade öfver att bland figurerha icke finna någon af sin egen stams medlemmar. I ett annat rum lät man dem hålla hvarandra i händerna och gaf dem en stark stöt från en elektricitetsmaskin. Några bland dem uttryckte med ett rop oförbehållsanit sin häpenhet och vände sig förbittrade om för att se hvem som slagit dem. Andre gnedo sig på armarne och armbogarne, och af det lifliga samtal, de förde på sitt eget språk, tycktes det som höllo de en vetenskaplig diskussion öfver det besynnerliga i saken. Derpå gaf man dem en och en i sender elektriska stötar, hvarvid de gjorde många löjliga bemödanden att påtaga sig den lugna hållning, som indianska krigsfångar sägas visa då de marteras af sina fiender. Men det ville icke lyckas dem; de måste böja sig för vetenskapen; och då den ene efter den andra föll på knäna eller tumlade omkull, helsades han af sina kamraters hjertliga skratt och bitande qvickheter, Några af höfdingarnestego upp i det höga tornet på institutets norra sida, men då de kommit upp på plattformen, vågade endast en närma sig kanten och blicka ned. De öfriga skyudade ned igen det första de kommit upp. En bland dem lade ett litet stycke tobak på plattformen, och tolken förklarade, att härmed åsyftades en offring åt den store anden. Indianerna menade nemligen, att de aldrig kommit gudomen så nära som nu, hvarföre de tyckte sig hafva så mycket mera skäl att skänka den ett offer.