Aftonbladet – 12 april 1858, sida 2

strålande ögon; han befinner sig väl, fullkomiigt väl Himlen vare lofvad! utropade hennes vän. Och hans kärlek är densamma. Jag har icke ett ögonblick tviflat derpån, var svaret. Den man, som kunnat vinna ett hjerta sådant som ditt, måste sjelf vara ädel och god. Men kom nu med mig, fortfor hon; din far väntar dig med otålighet. Han har något vigtigt att meddela dig. Jag är viss på att det är goda nyheter, ty jag har aldrig sett hans ansigte så strålande af glädje, alltsedan jag lärt känna honom. Lyckan är ingen sjelfvisk känsla hos mr Barnard; hans ädelmodiga natur kan icke njuta deraf ensam. Ja, jag vet, sade hennes elev. Dick sär ed att min gode far har någonting att medela mig. Så snart Marion fick se sin far, sprang hon till honom och tackade honom flera gånger för sitt bref. ij Ditt bref! upprepade den gamle mannen lifligt rörd. Hvad skall du väl säga, då du hört mitt?. Den käre äde gossen! Gå ej bort, miss Atkins,, tillade han, då hon steg upp för att lemna rummet; ni hear deltagit med oss i vår sorg; stanna, jag ber er, och dela nu vår oväntade glädje. : Oväntadel upprepade både häns dotter och hennes väns J skolen få höra. Sätten er nu bara, och lofven mig att icke afbryta mig, förrän jag läst det till slut. Se Min dyre, ädle, gode välgörarel började det. Bah! sade bankiren och strök hastigt bort en tår; det kan vara onödigt att jag sitter här och upprepar allt hvad hans tacksamma hjerta har ingifvit honom att yttra; just som icke han skulle betalt det tusenfaldt, genom det bruk han gjort af min vänskap och genom den kärlek han alltid visat OsS.n Efter att hafva uppehållit sig vid sin sorg att lemna England och vid tacksägelser för