Aftonbladet – 12 april 1858, sida 2

DEN SISTE AF SIN ÄTT. Jo FOSMETH. FEMTE KAPITLET. Ett bref! ack ljufvå budskap från min vän, Hur säll jag tryeker dig intill mitt hjerta — All sorg förgår, i glädje byts min smärta, Han älskar mig, ban kommer snart igen! De som hafva älskat — och glädjetomt måste Åeras lif vara, som aldrig känt den rena sällketen af en sann och ädel passion — kunna lätt fänka sig Marions förtjusning då hennes far efter ett helt, långt år af längtan och tystnad lade ett bref från den hon älskade 1 hennes hand. Den darrande flickan var alltför upprörd att kunna tacka honom, ens med en kyss, utan hastade till sitt rum för att läsa det, att gömma hvarje ord derafi sitt hjerta, trycka det välbekanta namnet till sina läppar och öfverlemna sig åt en känsla, alltför helig att yppas, ens i en faders närvaro. Det dröjde länge innan den nu så lyckliga Marion kunde beherrska sig nog för att återvända till salongen. Vexlingen från sorg till glädje, från ovisshet till hopp fyläe ;hennes unga hjerta af den ljufvaste sällhet — af tusen sköna drömmar. Att veta Dick vara lycklig och frisk, och hans kärlek oförändrad, såsom hennes! Hvad kunde hon önska mera, om ej att få återse honom, och det hade hans bref sagt henne att hon ej skulle få vänta så snart; att pligten ålade honom att ännu dröja något i Australien; hvad detta beträffade hänvisade han henne föröfrigt till !hennes far att erhålla närmare upplysningar. Miss Atkins hade två gånger knackat på dörren till sin fordna elevs rum, innan hon ifick något svar; först vid ljudet af hennes välbekanta röst öppnade Marion och kastade sig i den kära vännens armar. xdyckönska mig --gläd dig med mig! thviskade den rodnande flickan med glädje)-Se Aftonbl. n:r 10—18, 20—37, 39—76, 78—81,