Aftonbladet – 12 april 1858, sida 2

nare besök af läsarens gamle bekante, mr Elton, till hvilken den vördnadsvärde presten skickat brefvet. Jag kan ej beskrifva den glädje denna upptäckt förorsakat mig; sade juristen efter att hafva genomläst Dicks bref. Jåg har sedan flere år anat någonting sådant; ehuru det icke varit mig möjligt att utreda sakens rätta sammanhang. Vi måste vara ytterligt försigtiga; Roderick Hastings är en samvetslös niding, som ej ryggar tillbaka för något brott, såvida han derigenom kan tillintetgöra den rätta arfvingens anspråk. Men vi hafva lag och rätt på vår sida, anmärkte mr Barnard. Elton höjde på axlarne. Hvad är det ni fruktar ? Allt, om Roderick får höra denna upptäckt, svarade juristen, Jag har besegrat honom en gång, och hoppas att göra så äfven nu, men ni måste skänka mig fullkomligt förtroende; ni skall måhända känha er mera böjd derför, då jag säger er att den siste sir Harry Herbert ej endast var min bäste vän, men ock att jag har hans ädelmod att tacka för min framgång här i lifvet. Jag anser den förmögenhet jag förvärfvat väl använd, om den sätter mig i stånd att straffa hans mördare och insätta hans rättmätige ättling i sina rättigheter. Hans mördare!l upprepade bankiren med förfärad röst, Moraliskt, om ock ej inför lagen, sade hans gäst. Jag behöfver ej säga er, sir, att det finnes brott, som äro oåtkomliga för lagen; sir Harrys död var ett af dem., För att gifva mr Barnard fullkomligare upplysning i ämnet, meddelade talaren de djefvulska stämplingar, hvarigenom hans ungdomsväns lycka och slutligen lif blifvit uppöffrade; den andel hans syster Mabel tagit häri, såsom Rodericks medbrottsling, hvars maka hon slutligen blef. Den listige, beräknande bofven! utropade hans åhörare, i en ton af det djupaste förakt. Ni har rätt, alldeles rätt, sir; man kan ej vara nog varsam) med en sådan man, och