Ve DJ BLANDADE ÄMNEN. — Förskämning af luft ooh vatten i bränvinsbränneriers och destillerlngsverks grannskap. Tillika ett jemförelseprof från sundhetspolisen i Preussen (Efter Polytechnisches Centralblad; Nov. 1857.) Oberäknadt de vidriga ångor, som sprida sig från dranksamlingar och från brännerier i allmänhet, har man nyligen utrönt att det kylvatten och sköljvatten, som utsläppes ifrån dylika anstalter, befrämjar utvecklingen, äfven i annat vatten, af en växt — ett slags alg — hvilken oupphörligt vissnar och återbildas, och vid sin förruttnelse sprider en ånga a svafvelbunden vätgas och af ruttnande organismer. Icke blott egentliga brännerier, utan äfven destilleringsverk medföra denna giftiga växtutveckling; det var till och med ett destilleringsverk, som först föranledde den här ifrågavarande upptäckten, sedan det hotat att förpesta en folkrik ort, innan man lyckats utspana pestkällan. Det var i Liegnitz, en stad ords! 0099 invånare, belägenpå en öppen och annars Stind slätt i Schlesien, vid sammanloppet af floderna Schwartzwasser och Katzbach. För omkring halftannat år sedan hade man der anlagt ett stort destillermgsverk, som hemtade sitt vatten ur två källor och en brunn, hvarifrån det leddes i en damm och fortskaffaffades vidare till destilleringsverket medelst pumpning med ångkraft. När vattnet gjort tjenst och åter utsläpptes, var det uppvärmdt till emellan 44? och 50? C. och leddes genom trärännor, samt vidare genom ett dike till en ifrån annat håll strömmande kanal, som på on lång sträcka omgifver staden, och vid hvilken flera bland dess boninghus äro belägna. Z Redan första sommaren efter destilleringsverkets igångsättning befanns kanalen innehålla en der förut ovanlig vattenväxt, i stor mängd; enligt mikroskopiska undersökningar af doktor Göppert och doktor Cohn var det Leptomitus lacteus. Alla i kanalen utskjutande fasta ämnen, såsom trädrötter, stenar, m. m., tjenade till fästpunkter för denna kryptegam, hvilken består af parallella trådar, gulhvita till färgen och oftast förenade i tjocka, svanslika tofsar. Samtidigt utvecklade sis en för kringbyggarne högst besvärlig lukt af svafvelväte och ångor af ruttnande organiska ämnen. Då samma lukt förmärktes de första varma dagarne sistl. vår, lät sundhetspolisen: anställa undersökvingar, och i följd af dem antyddes destilleringsverkets egare att vidtaga nödiga mått och steg till hämmande af denna förruttnelsekälla inom viss utsatt tid. När tillsägelsen förblef utan följd, förbjöds verkets drifvande. Egarne vände sig då till en kemist, doktor H. Finzel, och begärde af honom en undersökning öfver förhållandet. Finzel fann att algen frodades redan dtr vattnet rann ut ur fabriken, och att den till och med hade innästlat sig inom sjelfva destilleringsapparaterna. I alla ledningarne för det friska källvattnet och brunnsvattnet till verket kunde deremot ingen sådan växtbildning upptäckas; häraf röjde sig att vattnet först inom verket fick egenskapen att utveckla algen. För att utreda om den vid algens förruttnelse utvecklade svafvelbundna vätgasen härrörde från svafvelhalt hos algen, blef denna kemiskt undersökt och befanns innehålla en femtedel procent svafvel. Mellan det i destilleringsverket inpumpade friska vattnet och det derur: utsläppta varma var deremot ingen annan skilnad, än en blott genom lukten märkbar sprithalt hos det senare. Frågan blef nu att finna medel mot destillationsvattnets fallenhet för algbildning, utan att likväl deri blanda någonting som kunde göra kanalvattnet otjenligt till andra behof. Efter åtskilliga prof föreslog Finzel attinröra osläckt kalk i utloppsvattnet, och sundhetspolisen tillät åter destilleringens fortsättning, men på försök allenast, i tre veckor. Oaktadt dessa inföllo under den hetaste årstiden, försvann algen der den förut frodats, och med detsamma lukten af förruttnelse och svafvelväte. — Destillationsverkets egare hafva sedan fått fullkomlig frihet att drifva det, med vilkor att fortfarande underkasta sig kostnaden för detta reningssätt. Afloppsvattnet ledes nu mera genom. en 15 fot högt anlagd ränna till ett Segnerskt reaktionshjul, och genom detta i en sump, hvari det medelst hjulets omlopp sammanrörs oupphörligt med osläckt kalk. Ur sumpen utsläppes det såsom kalkvatten i kanalen. Denna så väl som ledningen dit ifrån fabriken äro sålunda befriade från algbildningen och de deraf förut alstrade föroreningarne. Huruvida de ofvannämde algbildningarne inom sjelfva destillationsapparaterna, och hvad deraf kan komma i spriten, äfven hindras på något sätt, derom förmäles ingenting i berättelsen. — Davys Kitt. I England och Frankrike be römmes detta kitt mycket, till alla behof der stark hetta ej kommer i fråga. Det är uppgifvet af Edm. Davy, och består af lika vigter gutta percha och venligt beck. — En engelsk jury. För några veckor sedan tillkännagaf den berömde trollkarlen Bosco för invånarne i Leeds, der han då uppehöll sig, att han den och den dagen ämnade gifva sin allra sista representation i den högre magien. I ändamål att förskaffa sig en talrik publik, hade han lofvat anordna ett lotteri af lyxartiklar, till ett sammanlagdt värde af 60 ; hvilka under representationen skulle förde. lag bland åskådarne efter numren på deras biljetter. YVorkshiremännen gladde sig åt att erhålla en så rikTig valnta för sita penningar, Sch på den utsatta da