Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

den billiga summan af fem till erhöllo de tå utan en mjölktår, icke just färska ägg och litet bröd, hvilket, som en särdeles ynnest, då alla borden voro upptagne, den samvetsgranne mr Hackabut tillät dem att äta på botten af en uppoch nedvänd tunna, som en af hans uppassare rullade fram till bänken, på och under hvilken de skulle tillbringa natten. Medan de intogo sin tarfliga måltid, hade de tillfälle att se sig omkring och göra sina iakttagelser. Vid det närmaste bordet sutto sex män, hvilkas långa hår, mörka, brinnande ögon och våldsamma åtbörder, under det de spelade med en smutsig kortlek, utvisade att de voro antingen italienare eller spaniorer, troligtvis det senare, då hvar och en hade huggit fast sin knif i bordet framför sig. Att döma af de summor som sattes ut och de dyrbara viner och likörer som förtärdes, hade sällskapet haft tur vid gräfningen. Det var rysligt att höra deras svordomar och att se den vilda vårdslöshet hvarmed de satte sin mödosamt förvärfvade förmögenhet på spel. Vid de andra borden voro tyskar och engelsmän inbegripna i samma tidsfördrif. Allt emellanåt rusade en af de förlorande spelarne upp från sin plats och skyndade bort till ett hörn i rummet, der en hebre af ett inställsamt utseende hade inrättat sin vexelbod; de utbytte der sitt guld emot dollars eller sovereigns och återvände derpå att ånyo fresta lyckan. Alla gästerna, med undantag af två stillsamma tyskar, voro på detta sätt upptagna af ett eller annat spel, Ehuru rummet var nästan öfverfullt af menniskor redan förut, ökades antalet ännu mera genom en talrik skara, som välkomnades med höga rop af de få närvarande engelsmännen. Den bestod af ett sällskap, väl bekant vid grufvorna under namn af: Miller och hans män. De ansågos vara såväl de lyckligaste som -laglösaste och vildaste af alla guldsökare, och hade fått sitt tillnamn af sin anförare, en oenådad missdådare: Philip Miller. Sådan var den fruktan de ingåfvo, att till