Aftonbladet – 10 april 1858, sida 2

har jag lärt ett och annat som kan vara oss till nytta. Om Spuggins är här, fins han på det ställe, dit jag vill föra dig. Frukta icke för mig; jag är väl beväpnad, sade hans vän. Du måste lemna dina vapen qvar här, var svaret. Och mina följeslagare ? : Låt dem stanna der de äro; sade Sam; nu måste du anförtro dig till min ledning. Dick räckte honom sin hand till ett tecken af förtroende. Sam tryckte den leende; och de skildes åt. Nu till mina bref! tänkte ynglingen. FJERDE KAPITLET. Nu raskt framåt! Om här vi stanna, bli vi snart ett mål För gyckel och försåt. ; Shakespeare. Det är föga tvifvel, sade Sam, sedan han meddelat sitt förslag till sin vän, att den bofven, som har papperen i sitt våld — hvilkas tillrättakomst är af så mycken vigt för dig — har, då han funnit sig sviken i sina förhoppningar att återvända till England, vändt sina steg till grufvorna, och det är dit jag föreslår att du och jag skola följa efter honom, ensamma och förklädda till simpla arbetare. Det blir kanske nödvändigt, tillade han, att vi, för att undvika misstankar, utgifva oss för att vara fransmän eller tyskar. Spuggins skall troligtvis undvika sina egna andsmän, eller ock har han sällat sig till en af dessa vilda skaror, som under en kris, såsom denna, trotsa både lag och mMensklighet. Dick tvekade. Han var icke af en sjelfvisk natur. Om han äfven kunde anse sig hafva rättighet att sätta sitt lif på spel; så hade detta lif dock aldrig varit så fullt af hopp och ljufva löften som sedan han emottagit Marions och hennes fars bref. Det fordrades hela Sams oegennyttiga ihärdighet att förmå honom ingå på ett förslag, som i hans nuvarande ställning tycktes lofva den enda möjlioa framgång.