DEN SISTE AF SIN ÄTT, Ar JF. SMITH.) Du har således träffat Webbs? frågade hans vän. Jag har ingått bolag med dem, svarade dansören; man måste vara millionär för att kunna föra ett overksamt lif i Australien; om guldfebern räcker tre år till, skola vi vara rika för hela lifvet. Men hvad är rikedom utan lycka? Jag skulle gerna gifva den sista skillingen för att åter få se helsans färg och ett leende på min systers ansigte. Med dessa ord lemnade han rummet, föl att bereda sin syster att emottaga sin barndomsvän; denne begagnade sig af hans frånvaro, för att ånyo läsa igenom brefven från Marion och hennes far. För hvarje kärleksfullt ord kände han sig lyckligare och fastare i sitt beslut. Hans hi hade nu fått större värde; den apati, som blytungt hvilat öfver hans själ, var försvunnen; det förflutna syntes honom blott som en ryslig dröm, och framtiden log emot honom, rik på lifvets skönaste förhoppningar, ljus som en molnfri sommarhimmel. Ack, hvilken framtid! Den ljufva flickans kärlek, som han så tillbad, sin välgörares välsignelse, ett namn, henne värdigt, en rikedom som kunde sätta honom i stånd att sprida lycka omkring sig. Om en mörk skugga visade sig, så var det den olycka som drabbat hans barndomsvänner, hvilka han älskade med all en broders kärlek. Kan jag icke utplåna den orätt som blif vit henne tillfogad,, tänkte han, så skall jas åtminstone hämnas den; Mark skall ej und slippa ostraffad. Då Sam återkom och införde honom til Pet, blef Dick förfärad öfver den sorglig: förändringen hos den stackars unga qvinnan All den tjusande glädtigheten var försvunnen )13e Aftonbl, mir 10-18, 20—37, 39--76, 78—80.