Aftonbladet – 9 april 1858, sida 3

att mitt lidande var rågadt, — att mitt sårade hjerta ej skulle kunna uthärda en ännu högre grad af plåga, men jag bedrog mig — ett ännu djupare qval återstod för mig i den tanken, att hon, som jag så innerligt — så vansinnigt älskade, är förenad med den usling som hjertlöst förstört min väns, och hans systers lycka. Den kalle, sjelfviske skurken! Hvarföre — ack hvarföre, tillade han med häftighet, var jag icke i England, då denna upptäckt gjordes? Har du icke erhållit några href från mr Barnard ? frågade Sam ifrigt. Nej. Ej heller från — Tala ej-om henne, afbröt hastigt hans vän; om jag hör hennes kära namn uttalas af någon annan, förlorar jag allsjelfbeherskning, Jag har känt mitt hjerta bäfva, då jag i ödemarkens enslighet hviskat det för mig sjelf — då jag spruttit upp ur sömnen, med detta namn på mina darrande läppar. Du ser så förvånad på mig,, tillade han, och dock borde erfarenheten lärt dig att det finnes sår som aldrig upphöra att blöda, res då de äro utan höpp, anmärkte hans vän. : Utan hopp, upprepade Dick; och hvad hopp kan jag väl ega? Jag känner väl Marions stolta, ädla simne. Sedan hon engång är en annans maka, skall hon rycka min bil ur sitt hjerta, om det också skulle kosta hennes lif. Medgifves, om hon vore en annans maka. Hvad menar du? Dick), sade den. unge mannen och tog båda hans händer i sina, försynen tyckes hafva fört oss till hvarandras möte.fåLåt mig bönfalla att du är lugn och med styrka hör hvad jag Har att säga dig. Frukta intet, sade den olycklige unge