Aftonbladet – 8 april 1858, sida 2

smärta och bedraget höpp! Filosofil-— den har ej ens satt en man i stånd att med tålamod fördraga en stunds. tandvärk, och dock kalla irågra närrar den en säker tröstegrund. Des som; svära vid den, hafva funnit den Hjelp de: sökte i sin.:egen känslolöshet. i Vi gifva så ofta vackra namn åt låga egenskaper — det är nutidens förgyllning, masken, bakom hvilken den. arma menskligheten söker att gömma sig för sig. sjelf; Natten öfverraskade de resande midtien skog omkring femtio eng. mil. från den; gård, der de. erhållit: någon ledning. åt hvilket hållflyktingen vändt sig. Det var dem omöjligt att komma längre,. och för. första gången hade de nytta af sitt: tält. De söm tillbragt sitt lif: i städerna — de, som endast hafva rest utåt goda landsvägar, med ett välförsedt värdshus vid alla hästombyten, kunna icke göra? sig. en föreställning om, de hundratals små omsorger, hvarigenom nybyggarne i. ett; ociviliseradt. land söka att göra en lång: resa dräglig. Några. få minuter fordras för att sätta upp tältet, en eld upptändes och vatten, hemtadt; från närmaste pöl, ställes deröfver i en panna,af jernbleck för att uppkoka till tår Som-Dick. var ovan vid dessa sysselsättningar, fick han på sin lott att: med Jacks tillhjelp tjudra hästarne. Han såg att kreaturen ej skulle lida någon brist, ty betet var godt. och rikligt. Sällskapet satte sig kring elden; William Giles var ifrigt sysselsatt att steka ett halft dussin papegojor, som han spetsat på sin laddstock; Jack plockade de återstående foglarne, medan Georg. rostade brödet till: t. Vi måste se efter huru tältet är fästadto; anmärkte den senare; jag: fruktår vi få en tormig natt. a . Dick såg upp; stjernorna lyste klart; icke