Aftonbladet – 8 april 1858, sida 2

en: ädelbx och ren uppfattning af-menniskans Väsende, är rot sön attt 4) åberopa sig på den omständigheten, att en Diogenes tippförd i borgareståndet i eller på sin tunna skulle göra en slät figur: Man behöfver i sanning i vår tid icke frukta att få det filosofiska verldsföraktet representeradt inom det tredje ståndet. 1 Att uppställa en viss census, nedanför hvilken det politiska omyndighetstillståndet skäll begynna, har af många, äfven mycket frisinnade Jlagstiftare, blifvit ansedt för en ledsam nödvändighet.. . Men att för dem,.som redan förklarats för politiskt myndiga och representationsberättigade, vilja uppställa en gradation i det politiska. värdet efter-olika förmögenhet, att införa en minutiös beräkning i riksdalertal af personers inkomster, för att dymedelst göra en division..eller :-multiplikation af deras politiska rättigheter — det innebär någonting, som. måste Kännas i hög. grad vidrigt för hvarje ogrumlad tanke. Så snart en person i sigssjelf har de qvalifikationer; somr lägstiftningen fordrar för utöfvande af politisk rätt. bör han ovilkorligen få räknas för en hel. personlighet och: icke för en bråkdel af-en menniska. I fråga om dem, som redän blifvit erkända för politiskt berättigade, kan ju en något: större: eller..något :: mindre fömögenhet icke innebära något slags vitsord i afseende. på större eller mindre patriotism, bättre eller sämre. naturanlag och uppfostran. Egendom existerar icke blott i dess råa; materiella form. utån den har äfven en ädläre betydelse, då deri. inbegripas insigter, talanger; energi, arbetsförmåga och andra egenskaper, som aldrig kunna bestämmas efter något slags censusskala. Vi anhålla att i afseende härpå få citera några ord afGeijer; som ha full tilllämplighet just på den sak, som nu är å bane: Det är ej förmögenheten, utan förmågan som slutligen både har och ger värde: Detstilles stånd i samhället, som man velat införa på. grundvalen af fixerade. intressen, skulle således nödvändigt undergräfva sig sjelft: Det till sin begränsning och beskaffenhet mest obestämda ståndet, det stånd, som ifrån början ej blifvit-bestämdt annorlunda än såsom en motsats mot de äldre privilegierade, med ett. ord, det tredje ståndet, skulle äfven derföre förgäfves: söka att på privilegiiväg fixera sig sjelft. Det miåste utvidga sig och gripa omkring sig. Det. blef offensift mot de andra; ja 1 .den mån det ville grunda sig på privilegier, offensift mot sig sjelft, tills slutligen den sanning framstod i sin klarhet: at allt. hvad som kan kallas och är allmänt wtresse bäst befordras, om det blifver Ivar! ock en tillåtet att; inom gränserna af ömsesidig rätt. tillvarataga sitt eget personliga... Dermedhar ock åter representationsfrågan blifvit återflyt: tad på personlighetens grund. Den hvilar, i min tanke, nu mera oåterkalleligt på denna grund. Historien har ock -sin -Adogik, som. ehurw förvirrad den må synas! på ytan, döck i böttner ej är hågon annan än förnuftets egen. De allmänna principer, på hvilka menniskorätt och menniskoväl beroj göra sig genom sin:egeh kråftallt mera gällande; och detvär en pligt att, sedåh imanen gång erkänt dem, uttala dem utån förbehåll och utan fröktan att beskyllas för öfverdrift.