Aftonbladet – 7 april 1858, sida 3

MUSIK. På sin konsert å Kong!. teatern sistlidne söndag eller påskdagen uppträdde hr Nagel, utom i sina 2:ne egna kompositioner, Elegie och Variationer å la Paganini,, med en konsert af Kalliwoda och Hausers Tarantella, alla förut mer eller mindre bekanta. Den särdeles välljudande ton, som alltid utmärkt hr Nagels föredrag, och måhända torde utgöra den mest framstående egenskapen deri, gjorde sig äfven denna afton fullt gällande. Hr Nagel har visserligen den lyckan att ega en violin af så utmärkt beskaffenhet, att dess make härstädes knappast torde vara att finna; men tonen blifver naturligtvis alltid ytterst beroende at huru koöstnärn förmår att behandla sitt instrument. Oaktadt den äfven i öfrigt förtjenstfulla exekutionen, hade måhända varit att önska något mera eld och lif i tarantellan och något mindre af den moderna sentimentaliteten i föredraget af den vackert skrifaoa elegien. Om i Kalliwodas konsert och särdeles i första satsen icke allt lyckades erhålla en strängt begränsad och afrundad form, så utfördes de eleganta variationerna å la Paganini med så mycket mera amore,. De många deri förekommande smekande flageolettoner och pikanta pizzicati, för hvilka senares åstadkommande exekutören tycktes omsorgsfullt söka åskådliggöra den tekniska detaljen, gjorde synnerlig effekt, och erhöll konsertgifvaren. för sitt talangfulla utförande deraf ett ännu rikligare bifall än för sina öfriga prestationer. ; Med oförminskadt intresse och bifall hördes för tredje gången inom kort tid den förträffliga trion ur Spohrs Zemire och Azor sjungen af mll:na Michal, Röske och Bournonville, och hade mll Michal dessutom tillfälle att i arian ur Fidelio med dess egendomliga ackompagnement af en fagott och tvenne horninstrumenter tillvinna sig ett lika välförtjent som lifligt erkännande. Detsamma blef äfven hr Arnoldsson till del för det markerade uttryck och den musikaliska säkerhet, hvarmed han återgaf den vackra hymnen ur Stradella. MU Bournonville lyckades temligen väl att i dess rätta färgton föredraga Der Erlkönig, i hvars musi saliska behandling Schubert visat en djup uppfattning af den hemska poesi, Göthe nedlagt i denna sin yppersta ballad. Måhända torde mill Bournonville vid tillfälle låta oss ännu engång höra den förträffliga arian Che faro seza Euridice ur Glucks Orfåo, till hvilken önskans framställande vi finna oss så mycket mera uppmanade, då Glucks och äfven !ändels namn, himlen vete till följd af hvilka outredda naturkrafter, fortfarande hållas strängt bannlysta ifrån våra konsertprogrammer. Då hr Fr. Lindholm ofta nog till utförande valt sådana stycken, som tyckas egentligen åsyfta att lägga exekutörens tekniska färdighet i dagen, och då hr L:s besittning deraf i sällsynt mått af ingen torde betviflas, så var det af desto större intresse att få höra hr L. på ett så pass berömligt sätt utföra en komposition af den art som den Beethovenska pianokonserten, hvilket val icke kunde annat än lända både åhörare och exekutör till fromma. Att inropningar och mycket bifall följde på hvarje nummer torde ej behöfva tilläggas; dock egde ett undantag rum häruti med ouverturen till IEtoile du Norå af Meyerbeer, som försiggick utan all applåd, och hvilken passivitet icke torde med skäl kunna klandras. Måhända har Meyerbeer i detta brokiga aggregat af toner, hvari piccolan, trianglarne och hela den så kallade turkiska musiken äro nästan oafbrutet tjenstgörande, velat måla smaken hos de kirgiser, tunguser och andra vilda horder, som den i operan uppträdande Peter I ville civilisera; men svårligen torde deri vara till finnandes det, som man föreställer sig under begreppet af skön konst. Till slut utfördes ouverturen, scherzot, intermezzot och bröllopsmarschen ur Mendelsohns musik till Midsommarnattsdrömmenr, utan tvifyel denne kompositörs yppersta skapelse, och hvari den fine och konstrike Mendelsohn synes ha blifvit lifligt inspirerad af le friska fläktar af humor och lefnadslust, som genomgå Shakespeares! dramatiska dikt. Mendelsohn har här på ett lika utmärkt sätt skildrat de luftiga elfvornas dans, som de muntra kamraterna Snug, Botom, Flute och öfrige, samt deras något grofhyflade humor, särdeles genialiskt uttryckt af fagotterna i intermezzot, och i den ståtliga bröllopsmarschen slutligen Thesei och Hippolytas magnificens. musik utfördes ganska väl och väckte stort bifall, Konserten gafs för fullt hus och bevistades afl kronprinsen-regenten och kronprinsessan.