Aftonbladet – 3 april 1858, sida 8

mera! Förgäfves söker så väl Walfred som hennes mor, än med skämt än med allvarliga föreställningar, att öfverbevisa henne om det osannolika och orimliga i hennes fruktan. Allt är fåfängt. Nej,, utbryter hon, försök icke att motsäga mig! Jag känner det, jag vet det: vi: se hvarandrå icke mera! Och de ätersågo hvarandra icke mera. Menhuru kunde hon egentligen veta det? frågade jag. Jay det: hörer! till det obegripliga, som förefinnes i; alla dylika förhållanden: Hennes aning:sade henne det. : Mendet var ändå underligt att den skulle slå in så! der),! anmärkte jag. Jag har, så ofta dylika aningar; rien de ha ingenting att betydaz Ja du,: svarade Christian icke utan hån; men: med? Clothilda ärvdet verkligen en helt annan sak 5 Jag ämnade; svara, men Thomas förekom mig, i det han tills min störa öfverraskning förklarade sig: till -Ohristians och Clothildas förmåns o Jo dä ä ganska riktigt; det är något som man hör både: af-den ene och den andre, att det kommersfolk: före: något, och att detta sedan inträffar... Det är som: Christian säger: det är något, som ingen kan begripa. Christian -tycktesicke-belåten med attThomas ville utsträcka. sakenstill. folk: i stället för blott till.Clothilda: och: dylika mera begåfvade,. personligheter; men gjorde blott: en liten derpå hänsyftahde anmärkning och fortfor: Tid,efter annan har jag upptecknat: några särskilta svar och utbrott;.som: jag tycker äro af. en mera:gripande-och tilltalande: art. Sålunda har jag tänkt,attnär Walfred en gång yttrar något mycket, mörkt! och förtvifladt, så kunde man Jåta Clothilda-svarastzs ex. pårföl jande sätt: : Nej, Walfred; nejtv ropade-Clothilda, med ett uttryck af, den innmerligaste s ömhet Ieke såg. du; outsägligt älskadebr-och sem annan gång kunde det ;vid.-ettdylikt tillfälle heta ty Ox) Så: ST