Aftonbladet – 3 april 1858, sida 7

har jag redan nedskrifvit helt och hållet gå. .som de skola vara, och bland dem är äfver slutet; men då jag icke -bestämdt vet om de blir lyckligt eller olyckligt, så har jag skrif. vit två, som I kunnen få -höra om I viljen. Om allt går väl, så har jag tänkt att slutet kunde blifva i korthet så här: Ett: år senare vid den sköna Pingst festen lät Walfred sin och OClothildas först födde son döpas uti den Hlla landtkyrkan i ÅA. af. den vördnadsvärde gamle pastor B. som hade förmanat dem under deras förvil: lelser, hugsvalat dem under deras bittra sor. ger och slutligen sjelf varit den Töftets hulda genius, som öppnade för dem porten till den himmel, hvartti de nu lefde. Går det deremot olyckligt, så kunna deju antingen båda två blifva olyckliga eller blot den ena af dem. I förstnämde fall kan det då, hvad Walfred beträffar, gå sålunda till. att han, för att-rädda ett fattigt barn som falli i vattnet, störtar sig ut iden brusande ströms men, men under det han simmar tillbaka med barnet, får han af: en bjelke, som är dold under vattnet, en våldsam stöt. Den häftiga smärta, som detta förorsakar, betvingar han intilldess: han gifvit det räddade barnet tillbaka till dess mor, som från stranden förtviflad sträcker armarne emot det; men i samma ögonblick, som han sjelf svingar sig i land, -öfverfalles han af en blodstörtning, som inom få timmar gör slut på hans bragdrika lif. För Clothilda deremot bör det dock gå något långsammare, så att hon så småningom tynar bort och dör. Den sjukdam hon lider utaf är lungsot. Att hon här anlag derför, antydes redaa i början t. ex, derigenom att man talar om hennes fina kroppsbygnad och .:ansigtsfärg. Efter handen tilltaga emellertid de oroande. symptomerna, och den bekymrade modren sänder derföre, trots Clothildas böner, bud på den gamle husläkaren... i -—Hvarföre skickar hon icke hellre bud efter deir der professorn; som kurerade ditt ben? frågade Thomas, Ja, det vet jag icke nu precist, svarade Chri