Aftonbladet – 3 april 1858, sida 7

Walfred in i förmaket, ropande: Menniska,. tala! Hvad är det? Så svara! Bringa. mig icke till förtviflan! EE SAN Sålunda ropar. han till familjens gafhle tjenare, som med; näsduken för ögonen reser sig från sin stol; blott en qväfd snyftning besva-.. rar hans frågor, och. den gamle förmår blott viså på den dörr, som förer till Clothildas kammare. Oanmäld rycker Walfred upp dörren: och — står framför Clothildas lik3s— Thomas och jag voro nära på lika så uppskakade som den gamle tjenaren; och Christian : njöt några ögonblick med en blandning af rörelse, och tillfredsställelse det intryck Ban hade tillvägabragt. : ; Men, sade Thomas; som först. hemtade sig, är det då nu också nödvändigt att det skall. gå så orimligt sorgligt? Jag tyckte du sa, att du kunde nöja dig med något mindre. Jan; svarade Christian, jag vill uppriktigt tillstå, att jag efter noga öfvervägande .veckligen ieke anser: det absolut nödvändigt attvi . begge :skola bli olyckliga. För Walfred är det visserligen ingen räddning; men Clothilda::. kan gerna efter några års förlopp få en an-. nan, som: väl icke eger Walfre s egenskaper, . men som dock är en mycket duglig och ädel. man, —L.så fallhar jag tänkt mig slutet så här: Clothilda lefde länge och lyckligt med, . Hjalmar, omgifven af blomstrande barn, hvilka; alla liknade: den sköna modren, både i det-yttre och i hjertats godhet. — Walfred dog ogift. ; ; a. SÅ dö ingenting mera om Walfrid ? fråi. gade Thomas, 1-7 252 SET AN Nej, detta är nog, svarade Christian. nod S8å2?--— Jag tycker annats, att det. dock: är en hel hop annat, som kunde sägas om ;: en -menniska, än blott det att hon icke. blir: gift. i, i KIREEr Nej, det är allt gom behöfs; svarade Christian; i noveller är det ickenågotannat, som kommer i betraktande. — Deremot vill jag dock ännu tillägga, att om slutet blir lyckligt, så att Walfred och Clothilda få hvarandra, så vilja vi tillika hafva betydliga ri