Aftonbladet – 3 april 1858, sida 7

stian, litet missnöjd öfver afbrottet.. Han var nu icke familjens läkare; men för öfrigt sär det troligt nog, att han vid den tiden befann sig på en utrikes resa. ia , Kanske han hade rest till Afrika?) Christian besvarade detta yttrande blott genom en skarp fixerande blick på Thomas, hvarpå han; fortfor: Denne gamle erfarne läkare hörde till hufvudstadens mest utmärkte män. . Sedan han sett Clothilda, skakar han väl på hufvudet; men uppger dock i början icke allt hopp; och:för Clothildas vänner ökas detta hopp, då med:den stundande våren friska rosor åter börja framblomstra på hennes kinder. De kortsyntal De märka icke att masken gömmer sig under dessa rosor, och att den bländande, skarpt begränsade rodnaden just bådar det värsta. Först då läkaren en dag tager modren afsides och förklarar. att han anser för sin pligt att säga henne sanningen, först då ryckes bindeln från hennes ögon; men ännu söker man omsorgsfullt. att dölja denna hjobspost. för OClothilda sjelf. Dock, hon har anat det, och en dag, då hön är en sam med läkaren, säger hon mildg, men alls varsamt; å Professor. M.t Dölj icke sanningen för mig; jag är stark nog:att höra den. Den gamle läkaren lutar sig! rördned och kysser hennes hand; och huru van han än är vid dylika scener, kan han dockiicke tillbakahålla en tår, i det han svarar: Ni har nu blott fyra veckor att lefva på.n Tack! svarar Clothilda och räcker honom med ett matt leende: sin hand, : Under dessa. fyra veckor är det något ihennes väsen, som man med rätta kunde kalla öfverjordiskt, och enhvar, som går bort: från nenne, känner sig genomträngd: häraf. Till och med. Walfreds vilda förtviflan dämpar hon med resignationensupphöjda kraft; och ännu den sista morgonen :skrifver hon vågra rader, hvaruti hon påminner honom om werseendet derofvan. En timma senare rusar ) Har afseende på en fantasiresa i ett föregående kapitel,