telsen om mitt brott; men det är kanskes-naturligt att det så skall vara. Nåväl, just då jag råkat i denna svårighet; kom djefvulen i skepnad af Roderick Hastimgs;-och efter att bafva slingrat och svängt siöpå många vis, sade han ändtligenut sin mening öppet. Olycklige!. utropade Dick; att ni skulle mörda min far? En sådan narr var han icke, sade Amen; hban visste nog att jag ej hade mod dertill. Dessutom var frestaren alltför försigtig. Vid.den tid, hvarom jag talar; bodde han i Templet, i rum som gränsade intill squire Herberts och. endast skilda från :dem genom en.ekvägg. I följd af Rodericks föreskrift, lyckades jag att skjuta en delaf panelen åt sidan ...n Det var då:Boderick), afbröt Dick, som ... O, den nidingen, den nidingen! Ni skall: få höra. Er far var sjuk och brukade hvar afton promenera i Tempelträdgården vid sin unga makas arms Jag brukade vakta på dem vid dessa tillfällen. Den persort, ni nyss nämde; smög då in i hans sofrum och utbytte medikamenterna mot de dödande droger, hvarmed jag försedde honom. En suck af den. djupaste ångest, som han ej kunde återhålla, frambröt från Dicks läppar. Det öfriga är snart berättadt och min be-kännelse slutad, fortfor Amen Corner. Squire Herberts måka — jag trodde icke att hon verkligen var hans hustru då — försvann hastigt; hennes man kände att han var döende — förgifven, som han trodde, af den qvinna han älskade. Jag glömmer aldrig huru Roderick och jag brukade lyssna till. hans snyftningar och jemmer, då han hela långa natten gick af och an i rummet. Jag afvaktade icke slutet härpå, ty Roderick Hastings betalade mig hvad jag skulle hafva, och jag återvände med dessa. penningar till Crowshall; der min gamle fars minne förskaffade mig klockareplatsen; Det öfriga veten 1. Bekännelsen syhtes mr Wood vara af sådan vigt, att den värde embetsmannen beslöt genast uppsätta den i skriftlig form. TLyckligtvis medhade han nödvändiga materialier till