Tala Amen, tillade den gamle Giles; dö icke med-en osanning på läpparne. . Jag vill icke göra det — nejy jag vill det icke; men tror ni då det är någon möjlighet, något hopp, att himlen skall förlåta mig? Jag bryr mig ej så mycket om att jag sköt Cusack — han var en skälm han med — men jag har. mera blod på: mitt samvete.n Dick ryste och blef ytterlist blek. -Två gånger försökte han tala och fråga hvilkens död han syftade på; men -läpparne vägrade honom sin tjenst. Ni svarar ickep, tillade Amen: Corner; ni tänker att jag är för evigt förlorad. Om det så är — hvad gagnar det mig. då att. bekänna? FHan som är-en domare öfver alla, sade rår Wood, han ensamt kan besvara. denna fråga. Vi kunna icke mäta hvarken: hans rättvisa eller hans barmhertighet. Nå väl, sade Arien Corner, det fordras blott litet ansträngning, och allt är meddeladt. Kom närmare mr Giles,, fortfor han, och — håll hans. son ifrån mig. Jag kom, som ni vet, på apotek och fick en plåts iLondon. Ack, det var en olycklig dag, då jag lem: nade Crowshall för att, som jag trodde, söka min lycka i den stora staden! Dryckesgillen, sabbatsbrott och dåligt sällskap förstördesnart de få goda egenskaper som ännu funnos qvar hos mig. Jag hade ej varit mer än två är från hemmet, då jag blef bekant med. Roderick Hastings. Han brukade besöka: ett spelt hus, der jag äfven i hemlighet stundom smög mig in och förstörde på en timme: hvad jag förtjenat på en vecka. Icke nöjd att förlora mina Egna penningar, vågade jag äfven min herres; De gingo samma väg. Rättvisans tjenare voro mig på spåren, ty stölden blef snart upptäckt. Jag hade intet ställe att fly lill — ingen vän att-råda mig. Ej underligt att jag föll. Men hvad har ni att säga om unge squire Herbert? sade Giles. Jag kommer nu dit, svarade den döende häftigt; ni har bra brådtom att höra berät