Aftonbladet – 1 april 1858, sida 4

ger, men icke: påstrykas e sam, så snart meningen r att anstrykningen skall uthärda regn och frost elar väderlekens omskiften; dels att de flesta bland essa färgämnen mer eller mindre hastigt ysta sig ned vattenglaset och med detta bilda en tjock massa edan i färgburken; hvaraf följer att man svårligen an ädvända vattenglaset till färgmålning på samma ätt som annan fernissa, Detta hinder aflågsnar Öreugburg på det sättet, utt färgerna sammanrifvas med en blandning af lika lelar vatten och skämmad mjölk. Om mjölken är ur och löpnad, så kan man tillspäda så mycket vatA englas att den åter blir flytande, men ej mera. Det) 4 som skall anstrykas får först en grundning med vattenglas; man utspäder härtill vattenglaset, som bör hålla 339 Baume, med 2 delar varmt regnvatten. När denna grundning törkat, påstrykes den med mjölkblåntning rifna färgen, och när färgen torkat, påstrykes åter vattenglas, så att färglagret kommer emellan två lager vattenglas. I öppen luft hinner hvar anstrykning att torka nog på en half timma, för att kunna fördraga en ny anstrykning; och man hinner sålunda på en dag att öfvermåla stora ytor. Äro de anstrukna föremålen Blöttstälda för nötning, så Ofverstrykas de fera Kånger. I alla fall är det anstrukna brukbart en half timma efter sista vattenglaslagrets påläggning och röjer hvarken spår till någon sådan klibbighet, som länge vidhäftar anstrykningar med olja, ej heller något tecken till oangenäm lukt. Vid detta anstrykringssätt kiselbindäs jordfärgerna och metallfärgerna lika fullkoriligt som öni de omedelbart hade blifvit satimanrifna med vattenglaset. En del af vättenglaset sönderdelas, derigenom att dess kiselsyra förenar sig med färgämnet till ett hårdt silikat, under det att vattenglasets alkali frigöres; men en annan del af vattenglaset förblifver osönderdelad och sammanbinder de särskilta anstrykningslagren till ett helt. Slipas dessa anstrykningar och sedan poleras med olja, så blifva de utmärkt vackra; men endast tjockare anstrykningar kunna så Kelandläs, tunna skulle snart genomslipas: Vattenglasätistrykningarnes stora företräden falla i ögonen vid jemförelse; de bestå nemligen i 1) skyndsamheten, emedan man hvar halftimma kan anbringa en ny anstrykning; 2) luktfriheten; hvarken af terpentin eller linolja besväras man här; 3) färgskiftningens renhet; hvarken för gulnande eller mörknande är en vattengläsanstrykning blottstäld; 4) varaktigheten, hvari oljanstrykningar stå långt efter anstrykningar med vattenglas. Olja och tjära äro, såsom organiska ämnen, förgängliga; Vattenglaset är lika oförgängligt som mineraloch jordfärgerna, ernedan alla tillhöra den oorganiska naturen. En anstrykning med tjära förstörs af väderlekens åverkan inom året och skyddar sedan icke mer; den måste derföre upprepas hvart år. En ferni trykning uthärdar möjligen väderleksskiftena i två är; men dessförinnan har färgernas feta bindmedel redan så förtärts, att man kan med fingrarne torka bort det blyhvitt, hvarmed oljfärger vanligen blandas; 5) eldfasthet. Medan anstrykningar med tjära och olja föröka brännbarheten hos virke, lärft, papper, så verkar den oförbrännliga vattenglasanstrykningedi motsatt riktning; 6) mindre kostnad, åtminstone i Tyskland, der vattenglas säljes för 18 kreutzer (45 öre) skålpundet, af den halt, att det bör spädas med 2 gånger så mycket vatten, och således i sjelfva verket blott kostar tredjedelen. Praktiska iakttagelser. Det utspädda vattenglaset kan utan all svårighet utbredas jemnt med penseln; men icke så färgblandningen. Färgerna, särdeles blyhvitt och zinkhvitt, måste vara tunnt rifna och påstrykas så snabbt och jemnt som möjligt, emedän färgmassan hastigt förenar sig med vattenglasgrundningen, och sådana ställen, der denna förening redan skett, bilda öfverskjutande kanter, om man dröjer att jemna dem med penseln. Sådana dubbla färgkanter lossna lätt när de sedan öfvergås med vattenglaspenseln; hvaremot de jemnade bibehålla sig i riktigt skick. Man måste således ega någon färdighet, innan man företager större anstrykningar. Passande färger äro: För Blått: Ultramarin; Smaltz — Rödt: Cinober; Mönja — Gult: Kromsyrad baryt; Neapelgult — Grönt: Grön ultramarin; Schweinfurtergrönt — Brandgult: Kromgult — Brunt: Rödfärg — Svart: Kimrök; Bensvärta — Hvitt: Svafvelsyrad baryt Farmanent hvitt); Zinkhvitt; Slammad krita; Blyvitt. Vid inköp af vattenglas undersökes om det är svafvelfritt; svafvelhalten röjer sig genom lukt af svafvelväte (likt skämda ägg), hvilket angriper de flesta färger och .gör dem dunkla eller orena. — Hvete och potates såsom närlngsmedel. Till Britisk Association har mr J. W. Rogers insändt en jemförelse mellan de närande beståndsdelarne i hvete och potates, för att visa att potates, när vattnet frånräknas, innehåller lika mycket näringsämne som hvete, och att samma jordvidd, planterad med potates, lemnar omkring 4 gånger så mycket födoämnen, som samma jordvidd när den besås med hvete. I torrt skick befinnas nemligen, på 100 vigter: Stärkelse, i Potates: 84,0717; i Hvete: T8,199. Veztlim, 14,818; — 17,365. Olja, 1,1045 on 4,265. 99,999 ; 100,000. På samma jordvidd innehåller skörden efter torkning: Stärkelse, efter Potates: 3427; efter Hvete: 825. Veztlim, Då 604; 185 Olja, 45; 45. 4076 1055. — Något om tänder. Uti en i Tyskland vtkommande tidning för läkare finnes följande notis, som. är undertecknad af bladets hufvudredaktör: Man har tagit ett betydligt steg framåt på den kosmetiska I. tandläkarekonstens område. Det har lyckats tandläkaren Siöersen att till fyllande af ihåliga tänder Å komponera en massa, som kan framställas i de mångTfaldigaste nyanser, så att de tänder, som dermed fyllas, få ett ända till förvillelse friskt utseende. Massan bringas i mjukt tillstånd i tanden, antager I der inom få minuter marmorns hårdhet, och är sedan fullkomligt olöslig. Derjemte fastnar den äfven i flata fördjupningar så hårdt, att den, särdeles vid behandlingen af framtänderna, innan kort torde uttränga alla andra för samma ändamål brukade ämnen, såsom guld, metall-amalgamer etc. Hr Siersen, en äfven inom andra grenar af sitt yrke för praktisk skicklighet känd läkare, har förevisat oss prof; som i intet hänseende lemnat någonting öfrigt att önska samt visat de mest väsentliga företräden framför de i den franska och engelska tandläkarekonsten använda ämnen. — Ira Aldridge tappade för någon tid sedan i Pesth sin näsa, d. v. s. den artificiella örnnäsa, som han begagnade då han spelade Schylock, i ändamål att dymedelst bringa sin fysiognomi till möjligaste dfverensstämmelse med typens för den semitiska racen. Det fatala näsombytet inträffade just under ett af de vigtigaste momenterna i den bekanta domstolsscenen. — Mabille. Nyligen begrofsi Paris en man, hvars namn är kändt kring hela den civiliserade verlden, nemligen hr Mabille, anläggaren af Jardin Mabille. Han var en skicklig dansör och debuterade som sådan 1834 på stora operan med mycken framgång. Efter att i Paris hafva insamlat en ansenlig skörd af lagrar, begaf han sig utomlands, och återvände efter några år med en betydlig förmögenhet, som han dansat sig till i Portugal. Han använde nu en summa af 300,000 francs på anläggandet af den berömda trädgård, der under den vackra årstiden ndemi-monde i Paris utkastar sina nät. Mabille efterlemnar åt sin enda son en verkligt furstlig förmöoenhet. 2 kJ ww Ern FP Fo RR er ve pe NF Läte