Aftonbladet – 1 april 1858, sida 2

ni förlåta henne. Det var lika mycket hennes systerliga tillgifvenbet som den. uslingens botelser, som förmådde henne att dölja hans härvaro. Hon darrade vid tanken att ni skulle sammanträffa med honom. Förlåta henne! upprepade hennes bror med rörelse; stackars Martha! hur litet hon ändå känner mig. Det är sant attslägtskapen med en förvunnen missdådare är sårande för min stolthet, ty jag har varit stolt öfver ett hederligt namn — ett godt rykte. Hvad som bedröfvar mig mest är förlusten af papperen, ty Amen Corner kände väl deras värde och har utan tvifvel funnit något sätt att draga vinst af dem för sin egen räkning. Sedan er oskuld är uppdagad, sade Dick, känner jag knapt förlusten af dem. Kanske vore det bättre för allas vår skull att låta den uslingen undkomma. Aldrig! utropade hans åhörare med värma. Detta sista brott, tillsammans med stölden af bevisen på en laglig börd, sätter honom utom möjligheten att vinna någon misskund. Jag skall jaga honom genom hela kolonien; hans död på schavotten kan icke blifva en större skymf för mig än hans lif har varit. Deras samtal blef här afbrutet af William Giles, som närmade sig, tillika med sin far, hvilken han meddelat Dicks härkomst. Den gamle mannen hade först tviflat, men då han hörde att Georg Chason varit den förste som kungjort den, upphörde hans tvekan. Om något tvifvel återstod, försvann det alldeles vid åsynen af Dick. Gud beskydde er, sir Waltero, sade han; ni är en fullkomlig afbild af er salige far, som i sanning var en verklig ädling. Tillåt en gammal man, som är född och har lefvat på ert gods till dess den vanbördingen, som nu innehar det, dref honom derifrån — tillåt honom försäkra er, att allt hvad han eger står