Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 2

—XL — II D7veAÄtrrzrrvuz-vrooevsoexanpnpeÅX2x-fb Jag är det, siro, svarade Georg Chason j slutligen; ty så långt saken nu fån känner , jag att ett fullkomligt frikännande är nödvän! digt. Jag önskar icke återkomma hem med; fläckadt an eende. Min frisägelse måste vara fullkomlig och ovilkorlig. i Taladt som det anstår en hederlig manx, utropade embetsmannen. Ni har hört min skriftliga order; ni skall nu höra min muntliga till polisen. I skolen behandla er fånge, sade han, med all aktning och höflighet. Då I kommen till staden, skolen I låta honom gå några steg före er, så att han ej synes vara tagen i fängsligt förvar. ; Jag tackar er, sir,, sade Georg, jag kan icke vänta mera. Men om fången skulle göra ett försök att undkomma?, anmärkte en af polismännen. I hafven edra bösgor., svarade embetsmannen bestämdt, och veten er pligt.s En vegn hade blifvit anskaffad att föra den mördades lik till Melbourne. En af de tillstädesvarande lemnade Georg Chason sina häst, så att han ej skulle behöfva gå till fots framför polismännen, som voro till häst. ; Afskedet mellan fången och hans vänner var kort, och de båda partierna skildes åt. På vägen till gården talade Dick om det drag af oegennytta den anklagade visat, då han erbjudit sig att öfverlermsna egendomen åt Dick, till hvilken denne icke hade någon laglig, och knapt någon moralisk rätt, då den uppstått lika mycket genom Georgs klokhet och fit, som genom de pengar han emottagit af sin fordne herre, Det var ingalunda af nöden, tillade han, i det han vände sig till mr Wood, att genom något brott bemäktiga sig dessa papper af den mördade mannen, ty han var just på väg att öfverlemna dem åt mig; nu fruktar jag emellertid att de äro för alltid förlorade.,