Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 2

1854, hvarigenom det skapades, gick förnämligast tillbaka till de bestämmelser, som förut förordades af första kammarens yttersta höger, ehuru de till en början afböjdes af de båda kamrarne — herrehuset liksom representanternas hus voro regeringens skapelser: man kundevänta att båda skulle blifva dess villiga verktyg. Så låter det åtalade stycket, hvilket snart kommer att taga den allmänna åklagarens logik och lungor i anspråk, för att blifva brotts-: ligt förklaradt. Längre fram i artikeln berättas derefter, att de förhoppningar, regeringen satt till sin parlamentariska skapelse, icke skola förverkligas, likasom tillförene andra kammaren, hvilken bland 352 representanter räknade 2135 embetsmän i aktiv tjenst, och bland dessa åter 125 af ministeren beroende statens tjenare, med ofantlig majoritet förkastade äktenskapsskilnadslagen, detta våra protestantiska ultramontaners ideal,samt husskatten; likasom herrehuset gick ännu längre i sin ståndsopposition och bland de fem beskattningslagar, som regeringen framlagt för kamrarne, och hvilka förslagsvis beräknats till 4,000,000 thaler, slutligen endast beviljade aktieskatten, uppgående till icke mer än 100,000 thaåler. . I en framtid skall man hafva svårt att begripa, huru en så hofsam och historiskt bållen uppsats kunnat gifva anledning till en tryckfrihetsrättegång. Det lider intet tvifvel, att ju regeringen skall lida nederlag i rät tegången och att hon derigenom endast skall rikta allmänhetens uppmärksamhet på Preussische Jahrbicher, hvarjemte hon nödgas tillåta de liberale korrespondenterna att dag för: dag i tidningarne meddela underrättelser om förloppet af rättegången, hvilket naturligtvis icke kan annat än vara gynsamt för Preussische Jahrbichers? afsättning. Med ett ord, en större blunder än denna rättegång kunde! inrikesministeren icke hafva begått. Voltaire bad hvarje morgon: Gud låte mina fiender göra sig löjliga! — En liberal opposition å sin sida kan endast önska, att hennes ministeriella motståndare bete sig med lika stor takt och klokhet som de sista stöden för den preussiska polisstaten göra i samma ögonblick, då marken börjar darra under deras fötter. Härvid måste jag likväl varna för villfarelsen att tro, att derföre att. de nuvarande kamrarne trots valkorruptionen vid deras uppkomst under det förflutna året visat sig vara ett böjJigt rör i ministårens händer, numera frågan, huruvida br von Westphalen eller någon annarr. skall ,eda de a bien, hak temsom likgiltig. enär den nya andra kammaren öde ed ade mandighetorna säkerligen ännu mindre skulle blifva ett hörsamt önskningarne. En dyeko för de junkerliga lik optimistisk beräkning kunde ganska lätt slå OK skada kamrarne fel. Man vet huru mycke undler det förflutna året gjort; huru mycket godt de förhindrat. Konstitutioners sönderrifvande är deras verk. Äfven om de året näst före det sista af sin tillvaro gjort den byråkratiska allsmäktigheten ett oväntadt motstånd och gifvit efter för en öfver Europa blåsande friskare fläkt af allmän anda, så har man dock ingen säkerhet för att en ny andra kammare efter den nuvarandes mönster, i händelse reaktionen till följd af en ny skakning inom det annu alltjemt såsom ett olycksdigert frågtecken hotande Frankrike, ailestädes åter skulle hemta nya lifskrafter, icke skulle återfalla till samma servila lumpenhet. Motsatsen är tvärtom ganska sannolik. Dertill kommer, att herrehuset, hvilket såsom motståndare till den polisvänliga byråkratien sistlidet år gjorde ett nyttigt stånds(välförståendes icke parlamentariskt) motstånd, under förändrade liberala förhållanden lätteligen kunde bereda regeringen, som då möjligen öfvergått till andfa personer, olägenheter. Måtte derföre himmelen beskära oss bättre val, hvilket vill säga detsamma som en annan regering, som annorlunda än det nuvarande arfvet från det olyckliga Olmit eråret 1850 förstår att upprätthålla och utveckla Preussens ställning till utlandet och dess egen statsförfattning. För öfrigt korsa här partiintrigerna och partisträfvandena ännu alltjemt hvarandra i fråga om regeringens omgestaltande; de hafva dragit fram i dagen mången humoristisk bild. Möjligen skall jag i ett följande bref kunna vara i tillfälle att lemna edra läsare prof derpå. RK