Aftonbladet – 30 mars 1858, sida 2

UV I HN WH H ejHkj HÄÅÄnlHe On och taga vägen genom skogen, i hopp att möta honom eller förvissa sig om hans öde. Vid himlen! utropade Georg, om något ondt händt honom, skola vi hålla jagt efter de uslingarne genom hela nybygget. Hittills hafva vi varit befriade från sådana gynnare. Hans syster vågade j tala. Den ed hon svurit fängslade hennes tunga. Om de skulle mötas. tänkte hon med bäfvan för sig sjelf. Georg betraktade henne uppmärksamt. Den häftiga sinnesrörelse hon ej fullkomligt kunde dölja, föreföll honom besynnerlig — så olik hennes vanliga, lugna sätt. H Har du någonting att säga mig, Marthan, frågade han, innan vi gå? Nej intet; endast en bön att I för himlens skull akten er för alla faror. Hvad eller hvem fruktar du då? frågade han. De faror jag fruktar för äro så obestämda, svarade hon; jag har en så olycksbådande oro för er, hvilken jag ej kan öfvervinna. Jag känner så som en stackars svag qvinna, då alla de, som hon älskar utsätta sig för någon hotande fara. Jag eger ju endast dig, Georg, tillade hon, utbristande i tårar, dig och Dick, som fästa mig vid lifvet. Tänk på min ytterliga hjelplöshet, om något skulle hända er. Derför är ingen fara, sade William Giles, som Varit sysselsatt att ladda sin bössa. Tre beslutsamma män kunna mäta sig med ett helt dussin dylika bofvar. Vi hafva ströfvat igenom skogarne: alltför ofta, att låta skrämma oss af en skugga. Georg Chason gjorde inga vidare frågor; men var i hemlighet sårad öfver sin systers bristande uppriktighet, ty han var öfvertygad att hon hade andra skäl till sin ore, än dem hon uppgaf. Då vi passera gårdens schäferin, sade han,