Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 3

SHär äro pengarne, fortfor hon, och, o! låt mig beveka dig att begagna dig deraf på ett samvetsgrannt sätt! I ett fjerran land kan du dölja skammen af ditt förflutna lif och börja en ny bana af heder och arbetsamhet. Skulle du göra så — och jag ber till Gud derom — och minnet af den qvinna, hvars lycka du förstört, uppstiger som en förebråelse, så må det vara din tröst att veta det hon förlåtit dig. Må fan ta din förlåtelse — hur mycket pengar är det? frågade mannen. Retad af hans häftiga tal, morrade den ene af hundarne, Hundra pund.n Det är ej nog,, sade hennes man med Jägre stämma. Det är allt hvad jag kan gifva dig, Amen, svarade hans hustru och lade börsen i hans hand; och nu, farväl för alltid; du har ditt öde i dina egna händer. Jag har gjort hvad jag kunnat för att rädda dig. Ett ord till varning, innan jag går,, tillade hon, sök icke nalkas fönstret mera. Och hvarföre ej? SEmedan jag lemnar hundarne der, sade Martha lugnt, och ve den som då närmar sig det! Måtte du ångra dig och finna försoningn Med dessa ord gick hon till andra sidan af huset, men icke förrän hon befalt hundarne lägga sig nedanför fönstret, innanför hvilket Dick sof. De kloka djuren tycktes fullkomligt förstå henne, ty de lågo så stilla som om de varit huggna i marmor. Nåväl, hur har det gått? frågade Bill Spuggins, då hans kamrat träffade honom. på öfverenskommet ställe. Narrad! svarade Amen; och det af en qvinna. . a Ja, ni är inte den förste som det har