Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 3

anmärkte Spuggins, och kastade sig ned på marken bredvid elden. Hur nu, hvad har ni för er? tillade han, då han såg Amen ifrigt sysselsatt med sin bössa. Ser ni inte att jag laddar min bössa.n Hvarföre gör ni det? Ja, det kan jag icke säga — för den förste som kommer,, var svaret. Om ni har glömt det råd ni gaf mig, så har jag det icke. En fogelfri man bör aldrig vara utan sin bössa. En oladdad bössa är till ingen nytta; derföre laddar jag min. Bill lät genom ett oartikuleradt mummel förstå, att han ej var rätt nöjd med förklaringen, och efter ett ögonblicks besinning föreslog han att de skulle sofva; icke såsom väntade han, att kamraten skulle följa hans råd; det var alldeles nog för honom, om han låtsade göra det. Förslaget antogs och hvardera af dem sökte sig ett hviloställe för natten, på hvar sin sida om elden, men ingendera kunde sofva; förtroendet var brutet och de bevakade hvarann som två vilda djur. Jag önskar han sof, tänkte Amen; jag skulle göra det lättare då. För att narra Bill låtsade han falla i en djup sömn; han andades så tungt, att kamraten nödvändigt skulle höra det. Nu vill han lura mig, tänkte Spuggins. Hvad han måtte tro mig vara för ett dumhufvud. Öfvertygad att den låtsade sofvaren bevakade hvarje hans rörelse, började ficktjufven sakta draga sig från elden, åt motsatt håll af det, der Amen Corner låg, men för att ej oroa honom qvarlemnade han sin bössa. Hvad skall han uppe och göra? frågade denne sig sjelf, medan hans hand ständigt hvilade på bösslåset. Nu såg han Bill närma sig en remna i