Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 3

händt, svarade fcektjufven med filosofiskt lugn. Ni fick således ingenting, kan jag tro? Ni misstager er, jag har pengarne., Hans åhörares ögon lyste af en besynnerlig glans — så besynnerlig, att om den talande observerat deras uttryck, skulle han kanske ej känt sig så alldeles säker. Hvad, de hundra punden ?, Amen nickade jakande. Nåväl, ni är ju riktigt lycklig! Hvad menade ni då med att ni blifvit narrad? Min fiende, den man jag hatar mest, var inom skotthåll — han låg och sof, och dock vågade jag icke anfalla honom. Nå, jag medger att detta var harmligt. Dessutom var min bössa, tack vare edra råd, oladdad. Bill höjde på axlarne, Min hustru var åtföljd af de fördömda blodhundarne, fortfor den förre; de sågo på mig, som om de haft lust att slita mig i stycken, hvilket de äfven skulle gjort, om hon sagt ett enda ord. Nå, det var ju ganska uppmärksamt af henne att icke säga det,, anmärkte Spuggins; ,min Bet skulle gjort det, hon; det är intet tvifvel derom; men somliga menniskor förstå då aldrig sin lycka. Vi ha nu fått pengarne. Melbourne är bara en dryg dagsvandring härifrån. Inom fyratioåtta timmar kunna vi vara ombord. Utan att få hämnas mumlade Amen Corner. De talande tillryggalade den öfriga vägen till grottan under tystnad, hvardera öfverläggande inom sig sjelf möjligheten att blifva af med sin kamrat. Deras första omsorg var att lägga torr ved på de slocknande kolen, då de kommit till sitt gömställe, och en frisk eld flammade snart upp. Se det är hvad jag kallar riktigt trefligt,