Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 2

De sofvan, sade han, medan jag smyger mig här, liksom en varg kring hjorden. Ingen sömn finnes för mig. Slutligen kom han till ett stort fönster i bottenvåningen — det var rummet der Dick sof. Vid skenet af månen, som lyste klart, kunde Amen Corner tydligt se en manlig gestalt, ehuru icke anletsdragen. Den tanken träffade honom först, att det var Georg Chason, och han grep häftigt om bössan — lyckligtvis var den ej laddad. Alla djeflar, mumlade han, hafva sammansvurit sig emot mig. En dåre var jag som lät narra mig att ej ladda bössan. Att vara hämden så nära och dock gå miste om den!, För en stund höll han ansigtet tätt intill rutan, till dess han slutligen vår i stånd att tydligare urskilja föremålen. Nej, nej, upprepade han flera gånger för sig sjelf. Georg är det icke; han har ljust hår — dennes hår är mörkt. Hastigt träffades han af en föreställning. Kan det vara Dick? utropade han. Visste jag det; skulle jag... Det måste vara han, tillade han; papperen jag tog af främlingen bekräfta denna förmodan. Han har sökt sin förmente fader i Australien. Han skall här finna sin graf.. Bofven sökte ifrigt i fickan efter medel att ladda sin bössa och fann dem; just då han skulle göra detta, lade någon sin hand på hans. Han vände sig om: Martha stod vid hans sida, blek som döden, men icke ensam och obeskyddad; ty varnad genom hans våldsamma beteende vid deras sista möte hade hon tagit de stora blodhundarne med sigDu här? utropade han. Tidigt nog att rädda dig från ännu ett brott, svarade hans hustru dystert: Nej, 80 icke på mig så der, eller fatta ditt vapen;