Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 3

Den darrande uslingen tömde buteljen till sista. droppen, innan han kastade sig ned marken; under flera minuter satt han alldeles tyst och stirrade på den fladdrande lågan. Sjung ut en gång, kan ni inte det! sade hans kamrat otåligt. Jay. jal .sade Amen och satte sig upp, jag skall göra det. Då jag skildes från er denna morgon, tog jag genast vägen inåt skogen, hung; rig nog, ty vi hade gjort slut a maten, som min hustru förde med sig. . Nå väl, nu ärjag straxt. der; då jag kom till dalen, som skiljer Svarta. skogen från .Abednego Hills, mötte jag en: resande till häst. ij pDet var väl inte er svåger? afbröt Bill. RNej. pDet var lyckligt; skulle bära sig. illa att skjuta. honom: ännu. Ni får vänta med det till dessini fått pengarne. Då vi möttes,, fortfor berättaren, såg främlingen skärpt på mig. Jag tyckte mig hafva sett honom förut, men visste ej rätt säkert. Jag kan icke. säga hur lugnad jag blef, dåj jag hörde hästtrafvet allt svagare och sva gate. Ja, det var ganska naturligt, sade hans åhörare; men gör berättelsen kort; hur var det med Opossum ? Haf tålamod med mig,fortfor Amen; jag är strax der. Efter några minuter hörde jag den ; resande återvända. Omedvetet flyttade jag fingret till hanen på bössan, och vände mig om, just då han upphunnit mig. Vi hafva träffats en gång förr, sade han; ert namn är Amen Corner. Och hvad gjorde ni då? frågade SpugINS. 2 MO 7 ; Jag sköt, stammade mördaren; han vadklade i sadeln och föll död för mina föttef:n ae Frlla TV