Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 2

i —mX MM MMMUMO-——OU detta var fördelar, för hvilka han ingalunda var likgiltig. I det-han forskande betraktade bonom, frågade han derpå hvad han ansåg vara stor lön. Åh! tjugo till trettio pund om året och dessutom allting fritt. Har ni länge haft denna plats? Tre år,, sade ynglingen, föga anande bevekelsegrunden till frågan. Jag har snart spart ihop hundra pund och då tänker jag lägga mig till får för egen räkning. Hans åhörares ögon lyste af en besynnerlig glans vid detta öppna förtroende. Skada, sade han, att så mycket pengar skola ligga här utan att gifva någon ränta. De ligga icke här. Husbond sätter in dem i Melbournes bank åt mig, och jag får räntan på dem. ; Bills ögon blefvo åter matta som bly och han grep om knifven, som herden lånat honom till måltiden, med mycket mindre styrka. Ett gynnande tillfälle hade gått honom ur händerna, tänkte han. Ni har ganska klokt tillstält för er, sade han, ehuru man visserligen stundom kan hafva tillfälle att göra en god vinst, om man har pengar på fickan. Vi hafva aldrig pengar här i ödemarken; det skulle bara locka infödingarne, som nog känna deras värde. Ni kan lita på, tillade den unge mannen, att de skulle mörda er eller mig fören butelj rom. Vi få alltid vara på vår vakt emot dems Hade vi ej hundarne, skulle vi aldrig våga sofva. Spuggins, som egde en hög grad af skarpsinnighet, fann snart att herden talat sanning, och han var alltför klok att begå ett brott, . utan visshet om en säker vinst. Innan han gick, frågade han hur långt det var till nästa herdekoja, och erhöll upplysning att det var omkring två mil, I j