Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 2

UU — k — — — — HÅ—JJJ—P— och ensarit i dessa menniskors lif i skogen, att intet annat än hög aflöning och rikliga födoämnen kan förmå någon pålitlig person att åtaga sig en sådan tjenst. De tillbringa oftast, ej endast dagar, utan veckor och månader, utan att höra ljudet af en mensklig röst; derföre är också hvarje vandrare som nalkas deras bostad, ej endast välkommen, utan blir äfven enträget bjuden att stanna och dela deras rikliga måltider. Det är endast emot infödingarne de anse försigtigheten fordra att vara på sin vakt, hvarföre de äfven vanligen äro försedda med en god reftelbössa. Några våldsamheter af en europå eller kolonist höras sällan af emot dem; de hafva hvarken pengar eller något af värde hos sig, och en plundring skulle således icke löna sig. Då herden fick se vandraren, vinkade han åt honom att komma till sig. Han var en ung man, omkring tjugotre år gammal, med ett ärligt och godt utseende. Med enkel hjertlighet bad han Bill. deltaga i måltiden. Det vill jag nog, svarade ficktjufven, ty min vandring har gjort mig både hungrig och trött. Hvarifrån kommer ni? Från trakten af Svarta skogen. Jag har ej fått arbete ännu. Det är besynnerligt, svarade den unge I mannen, ty jag vet att mr Chason behöfver arbetare, och han är en af de bästa på hela orten. Men kanske tycker ni inte om att lefva så här ensligt? Nej, inte särdeles; man ser ju aldrig en menniska. Ja, jag medger att man sällan gör det, sade herden, men man blir snart van dervid. I alla fall ser ni mig ut som ni skulle fästa afseende vid stor lön och rikeligt att äta och dricka: ; SPE Hans nye bekante medgaf saktmodigt,Tatt