Aftonbladet – 26 mars 1858, sida 2

Corner, då han kastade bössan öfver axeln och tog vägen genom skogen, stolt genom medvetandet att åter vara snyggt klädd, ty han hade tagit på sig Georg Chasoöns kläder. Det är godt och väl att han kan gifva ett dugligt råd, men det är dock för högt betaldt.-Hade det varit fråga om fem, ja tio pund, skulle jag icke fäst mig dervid, men hälften! hälften! Det värsta är att jag ej kan bli honom qvitt, ty den skälmen är slug som en räf och arg som en varg, om han retas. Mannen fortsatte sin vandring, i tystnetuttänkande ett sätt att blifva af med sin kamrat, utan att behöfva frukta för hans hämd; ett par gånger spred sig ett olycksbådande eende öfver hans likbleka, frånstötande drag, lå något obestämdt förslag föll honom in, men flera timmar förflöto innan han rätt uppjort någon plan för att vinna sin önskan. Bravo bl utropade han slutligen i en ton, iksom han blifvit befriad från några oroande föreställningar, Så slug han än är, tror jag nte han skall lura ut den saken.n Och den usle mannen kände nästan lika nycket nöje af att öfverlista sin kamrat, som ut slippa undan öfverenskommelsen att dela engarne med. honom. Genom en besynnerlig öfverensstämmelse voro Bill Spuggins tankar af ungefär lika art. Den utlofvade delningen tillfredsstälde honom cke; hans snikenhet fordrade alltsammans. Jan menade att planen till dess erhållande blifvit uttänkt af honom, och han kunde icke e hvarföre ett trögt och sömnigt dumhufvud, som Amen Corner, skulle skörda lika stor vinst som han sjelf. Han ville visst icke heller räknat så noga på några pund, men hälften! En så orättvis delning retade honom, och han vörjade känna ett häftigt hat emot den man van så nyligen svurit vänskap och trohet. Forts. följer.)