Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 3

många der anstälde hafva lön för att de höra till verket,, men särskilt betalning under namn af flitpenningar eller aftonpenningar för de tillfällen då de uträtta något. I På de flesta hufvudtitlarne finner man detta förhållande. På den första, upptagande direktörens för sceniska förvaltningen stat, är visserligen icke angifvet att han skall be-. komma flitpenningar; men det har åtminstone : varit allmänt rykte, att nuvarande intenden. ten uppburit tjenstgöringspenningar för hvarje representation, som han bevistat. Å samma hufvudtitel är uppfördt anslag : för en ordonnans, så som det här i fullkomligt militärisk anda heter, och hvarmed förstås en vaktmästare för att uträtta sceniske direktörens ärenden. Hans lön skall blifva : 400 rdr. Dessutom finnes en kanslivaktmästare med 400 -rdrs lön, boställe och ved. : Dessa två hinna naturligtvis icke att uträtta direktörens alla ärenden; icke heller kunna dertill, såsom tillfälliga biträden, användas : alla magasinsbetjenter, kapelldrängar och hvad de allt heta, utan det erfordras ytterligare en ordonnans vid scenens byrå, en vid baletten och en vid kören, hvardera med 400 rdrs lön. Det är utan tvifvel mycket beqvämt för de resp. förmännen att städse hafva till hands — precis som i majorsexpeditioner eller i verken — -en ordonnans för att hjelpa dem att taga på sig ytterrockarne, men det torde deremot kunna med skäl betviflas, att alla fem vaktmästarne äro oundgängliga. Såväl. dessa 5 ordinarie vaktmästare, som de endast under representationerna såsom logevaktare tjenstgörande vaktmästarne, -bekomma 24 sk. per man. för hvarje afton; och. summan af dessa aflöningar uppgår för hela året till 3100 rdr. Äfven denna utgiftspost skulle vi tro varasrbetydligt större. än som -behöfves, ty på många platser af Kungliga teatern erhålla vaktmästarne så riklig betalning af publiken, för vården om ytterplagg, att säkert tillräckligt antal sökande skulle an mäla sig till loge-vaktmästare-befattningar vid ( de. bättre platserna i salongen, äfven om 1 Kungliga teatern icke betalade dem ett enda öre. Att både publiken och teatern aflöna vaktmästarne är alldeles för mycket. Nästan alla förvaltarne hafva både lön och ; aftonpenningar. Det är en förvaltare af belysningsoch eldsläcknings-materielen samt : vedförrådet med 900 rdrs lön och 1 rdr 24 1 sk. för hvarje spektakel, samt en brandmä; f ) stare med 500 rdrs lön och lika stor aftonpenning, som den förre. Skulle icke dessa båda tjenster kunna förenas? Hvad kan brandmästaren ha att göra för lönen, då det fins en särskilt förvaltare af eldsläckningsmaterielen? Kan ingen af vaktmästarne sköta den befattningen? Sammalunda ha de andra förvaltarne och föreståndarne både lön och aftonpenningar. Hvartill tjenar sådant trassel? Somlige hafva lönen för att göra ingenting, och afton penningarne för att göra lika mycket: Vi skola nu röra vid ett för artisterna ömtåligt ämne. Man har trott sig vara mycket rättvis, då man tillagt sujetterna en särskilt ersättning utöfver lönen, för hvarje akt hvari de uppträda, Man har nemligen förestält sig, att den sujett, som uppträder: oftare än en annan, borde derför hafva större ersättning. Detta är naturligtvis riktigt, såvida man blott fser det qvantitativa; men afseende bör väl nnu mer fästas på i hvad egenskap sujetten uppträder; eljest kunde hända, att de, som spela betjentroler, finge större inkomst än de, som spela kungar, hjeltar och älskare. Såväl det oftare uppträdandet, som den större talangen, ersättas genom den större lönen, och att dessutom belöna det förra medelst extra aflö-!, ning är. således onödigt. Tjenstgöringspen-j, ningarne göra icke heller den tanklöst påräk-, nade verkan att egga till flit och nit, ty. det; beror icke på sujetten sjelf att han upphrädersg mer eller mindre ofta, utan på direktören förl. den sceniska förvaltningen, som utdelar ro: i. lerna. Fattar ban särdeles tycke för någon j sujett, så gifver han den företrädesvis rToler och tjenstgöringspenningar, till förfång för undra sujetter. Lätt locka dessa tjenstgörimgspenningar en sujett att hufvudsakligen sträfva efter direktörens enskilta gunst och bevågenhet och att intrigera mot kamrater för attförskaffa sig roler och dermed förökad inkomst, Man har ofta sett de unga eller nykomna sujetterna ihärdigt motarbetas af äldre kamrater, blott för dessa tjenstgöringspenningars skull; och dessa ha då snarare tjenat till att hindra och qväfva goda anlags utbildning, än till j att frammana och uppmuntra talanger. Alla andra teatrar i Sverge betala inga tjenstgöringspenningar; än mindre borde det då ja höfvas vid den kungliga, der aktöroch aktrislönerna mestadels äro vida större än vid de enskilta teatrarne, och tjenstgöringen för de flesta vida mindre trägen. Afven betjenivg och arbetare vid Kungliga teatern erhålla tjenstgöringspenningar när de tjenstgöra som stafister. Det ser ut i förslaget, som de äfven för sådana spektakler skulle hafva aftonpenningar. Betjeningen har jemväl lön. Således tre gånger betalning. Summan af tjenstgöringspenningar, oberäknadt de, som utgifvas åt för tillfället legda komparser, uppgår till -16,400 rdr. Det är icke långt ifrån att vara lika mycket, som Mindre teaterns bela skådespelarepersonal kostar. För mat och viner, till begagnande å scenenm, är beräknadt 650 rdr. När man ser de pappersattrapper, som föreställa läckerheter, och det ogenerade sätt, hvarpå aktörerna kredensa bägarne; så tycker man att kalaserna borde kunna gå af för mindre. Men det är väl på dessa 650 rdr sångarne vid Kungliga teatern blifvit feta. ; Vi ha ännu några ord att säga om den föfeslagna regleringen af lönerna för aktörs-, orkester-, köroch balettstaterna, och återkomma dertill. UTRIKES. Ch RE om om bed cr nr SA EA RR AA An Av — AA NA KI: oo ge ry es