Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 2

tillräcklig stund förflutit för hennes man att komma i säkerhet; xommen med mig hem nu. Djuren följde henne lydigt, fastän med slokande öron och svans; det var intet ringa prof af tillgifvenhet de sålunda gåfvo sin matmor, då de kufvade sin instinkt. Innan den darrande qvinnan gick till hvila, band hon dem åter. Hon kunde ej förstå genom hvilken lycklig händelse de slitit sig lösa. Det tycktes som om en skyddande engel vakat öfver henne. Då hon gick igenom köket, såg hon att Mary Chall ännu sof. Amen Corner hade omkring en mil att gå, innan han träffade Bill Spuggins, som väntat på honom. Det är satans kallt, sade ficktjufven; jag började tro att ni hade gått vilse eller ej ämnade återkomma; men jag kan väl trop, tilllade han, att ni skulle kyssas och svära trohet på nytto, som det står i visan. Kyssas., upprepade hans kamrat med ett skratt. Vår kyss var bra lik tigerns smekning. Huru, ni har väl aldrig varit så narraktig och mördat henne? utropade Spuggins. Nej, men jag var mycket frestad att göra det. Hvad menar ni med tigerns kyss, då? Amen berättade hvad som tilldragit sig vid mötet och tillade som ursäkt för sin våldsamhet, att han icke skulle begått ett sådant misstag, om icke bränvinet stigit åt hufvudet på honom. Bränvin! upprepade hans medbrottsling begärligt. Har ni något sådant? De satte sig i skogsbrynet och började med djurisk glupskhet förtära af de födoämnen Martha medfört. Som våra läsare kunna förmoda, glömdes icke buteljen. Sedan deras hunger var stillad, löste Amen upp klädbunten; den inneböll en enkel men snygg klädnad, sådan den vanligen nyttjas af den bättre klassen förpaktare i Nya Holland, och dertill flera skjortor och ett par grofva stöflar: (Foul. följer.)