Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 2

öfvertyga honom att hon icke hade pengarne med sig, och han beslöt att bemäktiga sig dem genom hvad medel som helst. Ett brott mer eller mindre på den hemska listan af hans missgerningar var honom likgiltigt. Gif mig dem, om du är klok, sade han. Jag säger dig, att jag ej har dem med mig. Nidingen fästade hotande blickar på henne. Ursinnig af roflystnad och rusets verkningar, lyftade han bössan öfver hennes hufvud för att slå henne dermed. Den förskräckta qvinnan drog sig baklänges undan. Amen, Amen! skrek hon, du kan icke vilja mörda mig? Kan jag icke det? Tänk på din fattiga själ, på ett lif efter detta! Gif mig pengarne! Han var endast ett par steg från platsen, dit hon dragit sig tillbaka. Bakom henne var ett busksnår, så tätt och sammanvuxet, att det var henne omöjligt att komma längre. Ännu ett ögonblick, och det dödande slaget skulle träffat hennes hufvud, då oförmodadt de båda blodhundarne sprungo öfver snåret. Den fogelfrie sprang några steg tilibaka af förskräckelse. Stilla Lover! Stilla Liss! skrek Martha som ej kunde uthärda att se ens den man som gjort henne så olycklig och hvars hand nyss hotat hennes lif, slitas i stycken inför sina ögon. Djuren böjde sig ned vid hennes fötter med en djup morrning, men höllo alltjemt sina ögon fästade på mannen, färdiga att springa på honom vid första rörelse han gjorde, eller vid första ord af sin matmor. Tacka Gud! Du har ett brott mindre att svara för. : Hå, du kan väl inte tro att det var min mening att göra dig något ondt, mumlade pultronen. Hvad skulle jag hafva för nytta deraf? Jag ville endast skrämma dig. Du har skrämt mig, sade hans hustru, ännu blek som ett lik; tag upp korgen och kläderna och lemna mig.,