Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 2

Förblif dess egare, nu som förr, sade Dick. Jag vore sannerligen en sjelfvisk varelse, om jag antoge ert ädelmodiga anbud. Ni skall vara min vän, och ej min förvaltare, min bankir, om ni så vill, i fall jag behöfver hjelp; men Hope Farm skall icke byta om egare Rätt taladt! Just som det anstår en ättling af det gamla huset, utropade William Giles, såsom jag hört min fader beskrifva Herbertska slägten i hans unga dagar. Hur glad skall han ej bli, då jag meddelar honom denna nyhet! Jag skulle vilja våga tio mat ett att han säljer sin gård här och flyttar öfver till England igen, om han får höra att ni kommit i besittiting af Crowshall. Han är född der på godset och har aldrig rätt kunnat öfvervinna sin hemlängtan. Måhända återvänder jag aldrig till England, sade Dick med en suck. Hans åhörare vexlade en förvånad blick, De pligter jag eger för mina föräldrarsminne, och den önskan jag känner att bestraffa den nuvarande innehafvarens orättmätiga tillgrepp, tillade den förre efter en stund, är det enda som kan förmå mig dertill, Jag längtar efter ett verksamt och omvexlande lif — någonting som kan komma mig att glömma det förflutna, äfven om det icke kan skänka någon lycka för det tillkommande., Hans faders anspråkslöse vän betraktade honom allvarsamt, Stackars yngling tänkte han; har det tunga öde, som hvilar öfver hans ätt, äfven träffat honom ? Och han finkte på sin aflidne husbonde;