Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 1

lös som jag, måste varit ingifven af en djupare bevekelsegrund än ett infall, eller ovilja. Jag anar att han sporrades dertill af den man, som nu kallar sig herre till Crowshall. posguire Roderick Hastings! utropade Martha. . Hvilken sedermera äfven fikat efter mitt lif, tillade Dick. Men vi skola tala vidare härom, då vi blifvit. lugnare. Det har icke varit idel. solsken för mig, sedan min flykt från fattighuset; stormar och moln hafva ofta nog fördystrat mitt lif — men nu, god natt, god nattly I Marthas hvila stördes af hemska drömmar, hvarunder hon tyckte sig se sin man strida på lif och död, först med hennes bror, sedan med hennes fosterson. Flera gånger spratt hon upp ur sin slummer med ett qväfdt jemmerrop, bad en innerlig bön för deras lif och säkerhet, som voro henne så kära, och försökte att åter insomna. Ganska tidigt följande morgon var Dick åter uppe. Han längtade att inandas den friska morgonluften och att ostörd få öfverlemna sig åt sina tankar, ty äfven hans hvila hade blifvit störd — ej af några drömmar om hans gamla fiende Amen Corner, men om Marion och Mark Raymond. z : Då han gick igenom köket, betraktade Mary Chall honom allvarsamt, liksom hon önskade tala honom till, men Betsy Crumps hånleende, som bevakade henne med misstänksamma blickar, förmådde henne att tyst återtaga sitt ar-. bete. Om jag endast vågade tilltala honom! tänkte den stackars qvinnan; kanske kunde han gifva mig ett råd, hur iag skulle handa. Denna hemlighet tynger hårdt på Witt sinne. Det är inte värdt att ni tittar efter en sådan herre., sade hennes medtjenare, Han