Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 1

och Martha äro öfvertygade derom, finner jag väl. Hur gladt mitt hjerta skulle klappaty, tillade han, om jag vetat mig vara Marions like — att jag burit ett namn, henne värdigt. Men nu, hur äro icke både förhoppningar och stolthet förbil! i Han tillbringade det återstående af aftonen under samtal med Martha, hvars tårar och leenden ständigt vexlade, alltefter som de vidrörde glada eller sorgliga ämnen, Innan Dick gick till hvila — ty vi måste åter kalla honom så — lade han i Marthas hand hvad som återstod af de pengar han emottagit af doktor Gore till omkostnaderna för sin resa och bad henne taga vård om dem. Den tillgifna qvinnans första känsla var att vägra det. Hon tänkte på sin usle make och den ed, hvarigenom hon förbundit sig att icke röja honom. Hon tänkte på, att pengar var allt hvad hon behöfde, för att blifva honom qvitt för alltid, och hon bad tyst för sig sjelf, att frestelsen ej måtte blifva henne för stark. Jag behöfver dem ej, sade Dick, i det han trugade dem på henne; dessutom äro de mycket säkrare i din vård än hos mig. Är ni verkligen säker på det? sade Mar-. tha sorgset. Nej, nej, tag igen dem. Jag har aldrig. haft så mycket pengar förr i hela mitt lif. . Tänk. om jag skulle förlora dem? Då förlåter jag dig det. Eller om jag skulle skänka bort dem? tillade qvinnan, i det hon betraktade honom allvarsamt, Gör med dem hvad du behagar, min goda Martha, sade den unge mannen; jag skall aldrig affordra dig någon räkenskap för dem; det är-.endast-ett ringa bevis-på min tacksamhet för din omvårdnad om mig. som barn och din aldrig tröttnande kärlek.