Aftonbladet – 22 mars 1858, sida 2

beräkningsgrund vid riksdagsmannaval endast för de städer, der det omedelbara valsättet är öfligt, och för dem till och med blott så vida icke annan beräkningsgrund på nu föreskrifvet sätt antages. Huru långtifrån grundlagsenlig Svenska Tidningens tolkning härutinnan varit, torde således läsaren sjelf finna. Sedan vidare Svenska Tidningen försäkrat sig icke kunna sätta i fråga någon annan grund för röstberäkningen än skatteberäkningsgrunden, erkänner hon det oaktadt, att personlighetsröstandet härstädes skulle kunna införas (!!).. -Men, säger Svenska Tidningen, endast i det fall, att alla röstberättigade skulle antaga det genom ett beslut, enligt hvad. den nya lagen stadgar, fattadt just efter skatteberäknngsgrunden, och sedan att konungen skulle stadfästa detta nya valsätt. Det förra är lika litet troligt som det senarel I fråga om skatteberäkningsgrundens tillämpning vid beslut om förändring af valsättet i städer, der icke dittills valen omedelbart förrättats, hafva vi här ofvan yttrat oss. Hvad åter angår påståendet, att alla röstberättigades beslut erfordras för öfverenskommelse om valsätts förändring, så behöfva vi blott hänvisa till grundlagstextens egna ord, om en eller flera klassers rätt att genom öfverenskommelse föranleda sådan ändring af välsättet. Huru långtifrån öfverensstämmande med grundlagsparagrafen Svenska Tidningens uppfattning af lagtexten om förändring i valsättet befinnes vara, är således också lätt för läsaren att inse. Emellertid torde måhända Svenska Tidningen efter de upplysningar vi lemnat angående röstberäkningsgrunden i fråga om valsättets förändring 1 städer, der valen icke omedelbart förrättats, finna det mindre otroligt, att personlighetsprincipen skulle kunna blifva antagen. Nog veta både de små fastighetsegarne och det ringare borgerskapet., att det icke är de s ora husen eller grosslagren, som skola representeras vid riksdagarne, utan att det är å de förnuftigt tänkande menniskornas vägnar som riksdagsmannen höjer sin röst i landets lagstiftningsoch beskattningsfrågor. De torde också kunna inse, att det icke är husen eller varulagren, som utse riksdagsmännen, utan menniskorna. För hvar och en som icke är -förblindad genom afguderi för materiella ting ä det vidare klart att den förnuftiga menniskan, personligheten, i fråga om lagstiftning bör mera gälla än alla döda ting samt att ingen menniska förmår blifva mer: än en personlighet, om hon ock kunde klifva upp på berg af guld. -Om de små -fastighetsegarne och det ringare borgerskapet således inse, ått de största summor på debetsedlarne icke förmå gifva en person högre värde, än det han förut verkligen har såsom menniska, och de vidare komma till den insigten, att de äro dels till antalet storhandlarne och husfurstarne öfverlägsna, dels -till rösträtten enligt den beskrifna och gällande lägen hvär och en så god som hvardera af de stora, samt-slutligen, att det gäller bestämma om deras medborgerliga valör för framtiden skall blifva nedsatt till en liten bråkdel af någon stormyndig patrons, hvars förmögenhet derförutan gifver honom nog stort inflytande, så torde måhända ändock till sist persönlighetens rätt icke bestämdt vara en så förlorad sak, att icke ett stort blad helt fromsinnadt kan våga äfventyret att färfäkta densamma. Må Svenska Tidningen roa sig med sina spådomar, och dervid fritt dundra mot de trånghufvade, som icke vilja tolka grundlagen eller medborgarens rättigheter såsom en viss underjordisk storhet tolkade bibeln; de svenska städernas välberättigade invånare komma väl att visa, om de vilja låta riksdalertalet på debetssedlarne gälla såsom. exponenter för deras förstånd, heder och fosterlandskärlek,