Aftonbladet – 22 mars 1858, sida 2

trots för edra varningar och råd. Jag kände en riktig åtrå i mina fingrar ätt taga henne om strupen. Bahpx, sade ficktjufven, han först! Hans medbrottsling log grymt. Det värsta är att inga penningar finnas i huset, anmärkte den senare. Georg Chason har dem i banken. Hvad rättighet har han att vara rik, då hans svåger är en tiggare? Tror ni det är sant? frågade Bill. Martha ljuger icke, svarade den förre, så mycket kan jag då säga om henne. Men hon harlofvat att möta mig här i morgon natt med kläder och mat. Och penningar? Jag säger er, utropade Amen häftigt, att hon icke har några. Då, anmärkte hans rådgifvare med filosofiskt lugn, är det er skyldighet att draga försorg om att hon ärfver några. Jag anser det vara en välbetänkt handling, tillade han, att sörja för en obeskyddad qvinna, synner-, ligen då hon råkar vara hustru till en stall-, broder — naturligtvis dela vi bytet om jag hjelper er? Amen räckte honom handen till tecken af medgifvande. Ögonblicket derefter flög en. vild dufva upp, han lyfte sin bössa för att skjuta den, men fann till sin förvåning, att knallhatten antingen fallit af eller blifvit borttagen. Det har ni gjort, sade han. Hvad har jag gjort? Amen visade honom låset på bössan. Jag har icke rört den, sade Bill. j Då har djefvulen gjort det, anmärkte; bofven; ty jag kan svära på att knallhatten: fanns, då jag lade henne under trädet. Ni var en narr som gjorde det, sade Bill. Den fogelfrie bör aldrig skilja sig från. sitt Vapen.