DEN SISTE AF SIN ÄTT, AF J. F. SMI TH.) Säg mig nuw, fortfor han, när kommer din bror hem?a Jag vet icke timmen :, stammade den förskräckta qvinnan. Hvilken väg ? tillade han. Hon förblef tyst. Reta mig icke, fortfor han; jag är en förtviflad man; det är satt ett pris på mitt hufvud. Jag har lidit af hunger — köld — törst, och aktar lifvet ringa, Svara på min fråga b Aldrig! r Svaray eller också...s Gud vare min arma själ nådig! utropade hans hustru i en blandad ton af ångest och beslutsamhet; döda mig, om du vill, men jag säljer icke min broders lif. Jag har sagt dig att jag inte ämnar döda dig,, sade Amen Corner. Men jag behöfver mat, kläder och pengar — tillräckligt pengar att kunna fly till England. Och framförallt måste du svära att ej för någon mensklig varelse förråda att jag är här.. Han förestafvade henne en ryslig ed, som vi ej vilja fläcka dessa blad med att anföra. Den darrande qvinnan gick eden och lofvade att följande natt åter möta honom på samma ställe, med en fullkomlig drägt af broderns kläder och så mycket födoämnen hon kunde bära. Men det är med ett förbehåll, tillade hon och hemtade mod, ty hon fann att den enda möjlighet hennes man såg att undslippa sitt nuvarande usla lif, var genom hennes hjelp, ) 89 Aftonbl. n:r 10—18, 20—37, 39—66