18t tilltradande art regeringen. — Fn SEELE SMER Då vi för några dagar sedan meddelat det tal, hvarmed lord Stanley helsade sina sommittenter, vilja vi i dag lemna en öfverigt af det program, som nyligen utfärdats fen annan bland de nya engelska ministrarne, ir Disraeli, och som utgjort föremål för lelande artiklar i de engelska tidningarne. Vi neddela emellertid ur det vidlyftiga anföranlet endast några utdrag af hvad som rörer rankrike. Då hr Disraeli sannolikt blir den om kommer att inom underhuset represenera kabinettet, och denne statsmans åsigter cke, i likhet med lord Stanleys, äro behäftade med någon slags liberalism, torde det vara intresse att erfara, huru en engelsk högjory i våra dagar presenterar sig inför sina valmän, och hvilka förhoppningar de nu plötsigen till makten komne konservative göra sig om sitt väldes bestånd. Efter att utförligt hafva ådagalagt fördejarne af alliansen mellan de båda nationerna, anmärker talaren den olikhet som inom Franrike och inom England råder i uppfattningen af dessa förhållanden. Ehuruväl de högsta och mest upplysta klasserna inom Frankrike afskuddat sig gamla historiska fördomar och lärt att akta England, gifves det likväl ännu hos det stora folket talrika klasser, hvilka bibehållit de fördomar, dem äldre förhållanden framkallat, om ock ej rättfärdigat. I England deremot anträffar man dessa fördomar vanligen endast hos vissa högre samhällsklasser, men de ha aldrig nedstigit till massan af folket. I följd häraf blir det problem franske kejsaren har att lösa vida svårare än engelska regeringens, helst han har att göra med ett stolt, lättretligt, om sin ära ömtåligt folk. Efter åtskilliga komplimenter till fransmännens kejsare jemte en förklaring, att ingenting varit så egnadt att befästa Englands vänskap för hbemälde kejsare som det senaste attentatet, tillägger talaren: Olyckligtvis har -— det är nödvändigt, att jag inför eder, M. H., yttrar mig med fullkomlig öppenhet — franska regeringen och, som jag tror, äfven franska folket — tillskrifvit Englands lagar denna ogerning. Detta var en stor villfarelse från franska nationens och regeringens sida. Jag anser denna beskyllning mot Englands lagar och folk icke ha blifvit gendrifven så, som sakens höga vigt fordrat. Nu följer en skarp kritik öfver den afgångna ministeren, hvarefter talaren om den nyas ställning yttrar sig på följande sätt: Det politiska problem, som vi ha att lösa, företer betydliga svårigheter. Vi måste på en gång hafda landets värdighet och bibehålla, måhända återknyta vår vänskap med Frankrike. Det är ingalurda svårt att krypa inför en stormakt (hör, hör!) att servilt ge efter för dess önskningar; men att försvara engelsmäns rättigheter och privilegier och på samma gång bibehålla denna allians, som är så nödvändig för europeiska civilisationens sak, detta är ett problem, som icke är så lätt att lösa. Och Just detta är emellertid det uppdrag, för hvilket vi icke skyggat tillbaka (hör!). — Ehuru jag djupt beklagar att, till följd af ett missförstånd, landet kommit i en falsk ställning, känner jag att detär omöjligt att lösa svårigheten genom att ingå på en väg, som den stora majoriteten af Englands folk redan helt och hållet förkastat. . Efter att ha sökt Kelt och hållet fritaga kejsaren från all slags delaktighet och ansvar i de hotande adresserna och sårande noterna, och uttryckt den öfvertygelse, att de engelska lagarne icke äro otillräckliga i detta hänseende, yttrar hr Disraeli: Men om motsatsen skulle kunna bevisas, så ör jag viss om atl fransmännens kejsare icke kommer att sända oss hvarken diktatoriska budskap eller hotelser (2!) — sådant öfverlemnar han åt grefvar CRNESORREE DATE ARTS TAN ENT NANNE TESTEN