Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 1

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) BerlUn den 6 Mars. Franska regeringen har ansett nödigt att äfven i Preussen, der det icke finnes några politiska flyktingar, framställa reklamationer, riktade mot pressen, som vid behandlingen af de repressivåtgärder, hvilka man i Paris funnit för godt att vidtaga i anledning af attentatet, icke tyckes motsvara de franska förhoppningarne. Hr de Moustier har hos br Manteuffel beklagat sig öfver National-Zeitung?, ?Volks-Zeitung? och framför allt Kladderadatsch?. Någon ministerkris har natuiligtvis icke, såsom i England, blifvit följden deraf, Tidningarne hafva blott på förtrolig väg erhållit en varning. De läto den milda förmaningen så mycket som möjligt lända sig till efterrättelse, och dervid fick det bero. Men hvad säger jag? — en påföljd hade det dock. Då nemligen ryktet om denna varning spred sig och upptogs af pressen, måste sanningen deraf förnekas. De officiösa korrespondenterna gjorde således sin pligt och bestredo, att hr de Moustier anfört klagomål, hvarigenom naturligtvis ingenting ändrades.i saken, och äfven bland allmänheten visste det oaktadt en hvar hvad han skulle tro derom. Men ur en vidsträcktare synpunkt betraktadt, är: det karakteristiskt, huru tycket i fråga om Frankrike förändrat sig i Tyskland. För trettio år sedäh var Frafikrike verkligen den tongifvande i politik, litteratur och mode. Jemte Hegel studerade man Frånkrikes konstitutionella utveckling, öfversatte och läste dess. romaner samt bar kläder efter fransk snitt. Den bannala och i Paris så gerna upprepade frasen, att Frankrike står i spetsen för civilisationen, var på den tiden i viss mening en sanning. Allt detta har sedan dess, något förändrat sig. Den bildade verlden har af det franska långodset nästan endast behållit krinolinen, hvilken till på köpet väcker beundran blott hos dettäcka könet, under det att det manliga af flera skäl nära nog råkat i förtviflan öfver detta mode. Den franska litteraturen hafva vi så der temligen vuxit ifrån, så när som på den af Alexaånder Dumas den yngres tvetydiga dramatiska sedebilder lefvande teatern. Men isynnerhet i politiken, och det är. hufvudsaken, har en märkvärdig omkastning . skett. Det i fordna dagar: öfverdrifvet stora intresset för hrr Thiers och Guizots strider om portföljen har efterträdts äf en djup antipati mot stäliningar och förhållanden på hinsidan Seinen, Toch motviljan är så mycket större, som man ej kan slå ifrån sig den öfvertygelsen, att reaktionen och polisregeringen i Preussen städ:-e hemta ny styrka och vederqvickelse af. det utaf Frankrike gifna militäriskt-absolutistiska efterdömet. Förvisningarne och slika administrativa åtgärder förblekna vid sidan af de franska interneringarne och deportationerna. Hvad betyda väl de visserligen högst vedervärdiga trakasserierna, öfver hvilka tidningarne beklaga sig, mot den munkafle för pressen, som i Paris hör till ordningen för dagen och-som efter all sannolikhet kommer att ännu kraftigare anbringas. Äro icke slutligen våra kamrar tiofallt friare och (såsom det visade sig genom skattevägran under den sista sessioneh) i sin egenskap af folkreprentation betydelsefullare än skuggan af en lagstiftande kår och en senat! Så resonnera å ena sidan polisanhängare, för att rättfärdiga det inhemska systemet, och å andra sidan enfaldigt folk, som icke kan förneka denna jemförelse en viss relativ sanning. Deraf uppkommer följaktligen en afvoghet mot Frankrike, hvilken, jemförd med det fordna ofantliga intresset, sannerligen är öfverraskande; emedan den lemnar ett bevis för, att den af en nyare skola så mycket hånade allmänna meningen ändock ej behöfver lång tid på sig för att träffa det frätta. Och äfven detta förhållande är gynsamt för det af Oss i våra senaste bref an tydda -närmandet till England. Jag kan dock icke lemna detta ämne utan att. fästa uppmärksamheten på den betecknande vanan hos så väl de franska agenterna i utTlandet som den del af pressen i Paris, hvilken hemtar ingifvelser från högre ort, att ständigt loforda hvarje åtgärd, som vidtages mot någon tidning eller annan skrift till. förmån för Frankrike. De betrakta allt sådant såsom ett slags framgång eller seger. . Denria vurm för polisåtgärder går så långt, att det till och med roar de franska sändebuden att i sina rapporter till Frankrike skildra beslag å tryckta skrifter såsom gjorda i Frankrikes intresse, ehuru de hafva en helt annan grund. Hr v. Manteuftel, som känner sitt folk, tyckes till och med ganska slugt begagna sig häraf för sina ändamål, och det har genom en besynnerlig tillfällighet blifvit kändt, att br v. Manteuffel, då, såsom förut är omnämdt, andra häftet af ?Preussische Jahrbiicher?, hvaribland. annat attentatet den 14 Jan. jemfördes med, den hänförelse, hvarmed prinsen och prinsessan Fredrik Wilhelm mottogos. vid; sitt intåg i Berlin, den 28 Febr. togs i beslag, sökte lugna hr de Moustier i anledning af hans samtidigt framstälda klagomål mot de öfriga ofvannämda tidningarne genom att fram ställa åtgärden mot Preussis:he Jabrbicher? såsom vidtagen i Frankrikes intresse. Hr de Moustier var genast färdig att den 1 Mars inberätta detta till Paris. Redan samma dag funderrättades de franska officiösa korrespondenterna i Paris härom, och deraf kom det sig, att en korrespondent till ?Le Nord? den 3 Mars kunde påstå, att Preussische Jahrbicher? tagits i beslag för ett angrepp mot Frankrike ! Hela intrigen blef bekant genom fiera omständigheter, bland annat den, att, såsom man fick veta hela upplagan af PPreuss. Jahrbiächer, med undantag endast af några få exemplar, togs i beslag och attintet exemplar kom i händerna på diplomatien, så att hr de Moustier endast genom hr von Man