Aftonbladet – 19 mars 1858, sida 2

att hvarje resande från de italienska. provinserna måtte i. Milano eller Venedig få sina pass, i stället för att erhålla dem af myndigheterna på den ort der han vistas. Vidare begär han i egenskap af franska regeringens organ, att i allmänhet italienarnes rörelser måtte strängare bevakas. Dylika fordringar visa huru långt de nuvarande franska auktoriteterna äro sinnade att drifva sitt system. De synas oss vida. öfverskrida hvad. den ena-staten har rättighet att fordra af den andra, och vi kunna ej finna annat än att grefve Buol, då han förkastade dem, ådagalagt en riktig uppfattning af hvad han var skyldig sin , suveräns värdighet. Ingen lärer väl kunna beskylla Österrike. för att hysa demokrater eller uppmuntra pamflettförfattare, och att: påstå Frankrike hotas af någön verklig fara gehom sin grannes: närvarande. institutioner, . det är mer än ens de lättrognaste torde. vilja antaga. Det synes troligtatt kontinentalstaterna skola göra al:t hvad franska regeringen kan skäligen af dem fordra. Ehuruväl ingen nation har rätt att vänta att, för hvarje gång den kastar sina egna institutioner öfver bord, andra stater borde förändra sina lagar i ändamål att gifva säkerhet åt det nya systemet, anse vi det likväl vara skäl för Österrike och de: mindre makterna att undanröja hvarje: behörig anledning till oro. Dessa makter böra ej taga inflytelser af den :oädla farhågan att anses för rädda, Väl kunna vi tänka oss, att hvilken eftergift som helst kommer att paradera i de franska. officiella tidningarne, och att Österrike, efter att enskilt ha blifvit behahdladt i den mest vänskapliga ton, sedermera kommer satt ironiskt komplimenteras för sitt sunda förstånd att ge efter för Frankrikes och dess kejsares önskningar, samt att man kommer att förklara den sistnämde ha gjort sin vilja till lag för hela verlden. Men ett dylikt språk, utgående från en viss nationel ovana att icke hälla sig vid sanningen, är icke värdt att tagas i allvarligt betraktande. Kontinentens stater kunna, utan att eftergifva något af sin värdighet; vidtäga åtgärden för. att inom sina områden qväfva sammansvärjningar, men det gifves en gräns, utöfver hvilken de icke kunna med trygghet våga sig.. Att gifva efter för det oförnuftiga, kan ej leda till annat än nya fordringar i samma anda, Vi ha i anseende till vårt insulära läge föga direkt intresse i saken, men vi ha all anledning vatt förmoda, det Österrike kommer att häfda sitt gamla rykte för värdighet och mod, samt att denna makt under ledning af skickliga statsmän skall gifva ett godt exempel åt mindre mäktiga och beslutsamma stater,