Aftonbladet – 19 mars 1858, sida 2

ning, lära ej komma att minskas genom denf: serie af anspråk, som denna regering synes l: vilja göra på andra stater. Alltsedan dett) andra kejsardömets. införande har Belgiens : press och Schweiz asylrätt varit föremål förl; upprepade föreställningar från franska myn-l; digheternas sida. Det är bekant; huru man: till och med i ett så högtidligt dokument! som . parisertraktaten införde en förkastelse-: 4 ! i j q dom öfver den fria yttranderätten i Belgien, l: och för någon tid sedan nödgades Schweiz att försända franska flyktingar till dekantoner, som äro mera aflägsne från franska gränsen. Men sedan den 14 Januari tyckes regeringen i Paris ha förlorat all besinning och grannlagenhet. Hvad som mest förvånat verldens under de senaste veckorna är den besynnerliga sinnesrörelse, som några italienske biltoes mordförsök framkallat hos-de maktegande ls i Frankrike. Det är till fullo styrkt, att ifrågavarande brott var ett verk af fyra eller fem fanatiska sällar, samt att ingen annan rege-l; ring eller polis kunde göras ansvarig för ur-; aktlåtenhet i detta fall —än kejsarens egen. Men l antingen nu mordförsöket varit orsaken eller! endast fått tjena till förevändning, visst är, att den haft till följd ett handlingssätt emot främmande stater, som: näppeligen: kan anses stål: i öfverensstämmelse med de. internationella l . bruken inom Europa. : Vi behöfva ej här ut-l1 förligt hänvisa till hvad. som passerat emel-. lan de franskaauktoriteterna och vårt land. I: Om någan stat Haft rätt att af franska rege-! ringen bemötas med höflighet och aktning, så är det väl England. Man har sett den enet. ambassadören resa och en annan anlända, :! men ingenting har från Englands regerings . och folks sida påmint dem om att de repre-: senterat tvenne mot hvarandra fientliga dynastier eller tvenne olika konstitutioner.: Och vi kunna tryggt tillägga, att ingenstädes det. senaste mordförsöket blifvit mera uppriktigt och allmänt ogilladt. Och likväl har utan; orsak, plötsligt och våldsanit, en störtsjö af otidigheter riktats emot detta land. Presidenterna i senaten och, lag-.. stiftande kåten, utrikesministern; arhbåassadöt! ren i London och öfverstarne vid regementen, spridda öfver hela Frankrike, ha förenat sig att tilltala England i ett språk, som icke blifvit hördt sedan de tider, då den förste Bonapartes hofmän ordade om att oförtöfvadt göra en ända på Carthago och dess välde. Att någon genomgripande nationel förtrytelse egt rum emot oss i-anledning af Orsinis förbrytelse — och som regeringen ej förmått motstå — detta kunna vi ingalunda tro. Styrelsens; medlemmar voro ledarne i allt hvad som gjordes. Hrr Troplongs och Mornys tal gåfvo signalen åt öfverstarues adresser, och det öfverensstämmer icke med hvad man har sig bekant om franska armån, att dess officerare skulle ha begagnat dylika ordalag, såframt de ej: haft anledning fill den förmodan, att de skulle med välbehag anses på det håll, der befordran och gunst äro att vinna. Det tillkommer ej oss att tillråda främmande nationer huru deböra förhålla sig i förekommande fall, och vi vilja sålunda icke uttrycka någon opinion rörande de svar, som kontinentalstaterna i Frankrikes grannskap kunna afgifva på de likartade fordringar, som den kejserliga regeringen tyckes envisas att vilja till dem framställa. Det är emellertid utom allt tvifvel att Frankrikes fordringar gå vida utöfvek hvad som höfligheten och bruket nationer: emellan medgifva. Belgien och Schweiz ha redan gifvit vika så långt som varit möjligt för stater, hvilka hysa aktning för sitt eget oberoende. Sardinien har icke allenast framlagt ett lagförslag emot sammansvärjningar i ändamål att döda eller afsätta en främmande suverän, utan är äfven i begrepp att förändra sitt jurysystem, sannolikt i den afsigt att man ej genom en liberal jurys utslag måtte äfventyra kejsarens vänskap. Men det är med Österrike som en inblandning af det sällsammaste slag nyligen. blifvit försökt. De vanliga höflighetsformerna ha visserligen ej här blifvit åsidosatta, såsom fallet var med England; ty den officiella förtrytelsen i Paris står tillräckligt under kontroll; för att man icke skulle afhålla sig från ett angrepp emot tvenne-stormakter på en gång. Men den kejserliga. franska regeringens anspråk på kabinettet i Wien gå vida längre än hvad som blifvit försökt emot England. Det har kommit. fill vår kunskap, att hr.Bourqueney verkligen begärt, att östorrikiska tidningar måtte förbjudas att yttrå sig ogynsamt om Frankrikes ställning eller franska regeringens åtgärder. General Espinesse:s utnämnande till ininrikesminister är en händelse, som naturligtvis väckte mycken förvåning i Paris, och ej heller kunde undgå att intressera Wiens kann) stöpare. En tidning meddelade nu en korrespondentartikel i ämnet, och hr Bourqueney erhöll order att begära en varning? i Pariserstil emot det brottsliga bladet. Det ligger verkligen någonting upprörande uti att se fransmän, efter att i 70 år ständigt ha skrutit öfver spridandet af sina idger och-sin upp-j. lysning, sålunda söka att icke allenastqväfva j: 4 Å all frihet i tal och skrift inom sitt eget land, utan ock strypa denna frihet inom ett land, der den så nyss blifvit född, och der den ännu är svag, fruktande och förmodligen ganska oförarglig.: Ytterligare: har Österrike ganska berömvärdt nyligen förmildrat strängheten af sitt passväsende. Lugnet i de italienska provinserna och kejsarerikets allmänna blomstring ha uppmuntrat Wiens statsmän att undanrödja de flesta af de inskränkningar, som våra landsmän för endast två år sedan funno så tryckande, Men kan man väl tro, att franska regeringen nu fordrar återinförandet af detgamla systemet i en tnnu högre grad af t stränghet än tillförene? Hr Bourqueney önskar