Aftonbladet – 19 mars 1858, sida 2

——— NN Hans följeslagare började för ett ögonblick fro, att den talande fått ett anfall af sinnesförvirring, så ofattligt var hans. tal för ho, nom. Jag älskade henne, fortfor William, ins nan jag lemnade England. : Hon var väb endast ett barn, men jag älskade henne:tedan då. Jag visste det aldrig sjelf, förrän jag kände mitt hjerta klappa vid ljudetaf: hennes röst och blickade i hennes blå ögon, såsom jag fordom brukade: göra; då kom all den fordna känslan tillbaka igen, och jag: förstod hvad den innebar Detta är en fördel, som ni äfven nu hat öfver mig, anmärkte Dick, hvilken endast. till hälften förstod hvarpå han syftade. Säg ut er mening tydligare. Hvilka talar ni om ? Om. er och Susanna, svarade William med ex suck. Det var för er skull jag gick: förut, för att ej störa ert afskedstagande. Ja, det var ganska kort,, sade hans reskamrat leende. Ni kunde gerna hört :hvart: enda ord — dock, när jag rätt tänker på sas ken, var det kanske bäst att ni ieke gjorde det. Den spådom jag hviskade i hennes öra, skulle kommit henne att rodna. om ni varit närvarande, ; Spådomb upprepade förpaktaren. ö Ja, att hon skulle vara gift inom. ett år och jag .lofvade henne att, 1 fall jag då är qvar i landet, komma och dansa på hennek bröllop, om hon vill bjuda mig. Hurul utropade William Giles; ni älskar! henne då ej 2 Jag tycker om henne, såsom en god och älskvärd flicka, fsomvar i behof af mitt beskydd och bevisade sig vara värd detsamma — men ingenting mera. . Men hon fr er så tillgifven, tillade den unge mannen, nedslagen. (Forts.)