Aftonbladet – 19 mars 1858, sida 2

Dick. behöfde visserligen intet vittnesbörå om sin väns heder och hjerta, ehuru har hörde. det med nöje. L ) hb Afståndet mellan Sidney-:och Melbourne! ä1 omkring sexhundra eng. mil. Vi förbigå färden, till dess de resande uppnått sistnämde hamn, nära intill hvilken Williams fars gård var belägen. : Det var endast med: största svårighet den gamle -manneh-kunde öfvertala Dick att till bringa natten-under: hans tak, så otålig va -han, ej endast att återse Martha, som han ännu älskade såsom en mor, utan äfven föl att ändtligen och för alltid få-klarhet i det mörker, som hvilade öfver hans härkomst. Kunde han hafva ätit guld, skulle: den heder: lige förpaktaren och hans hustru gerna dukat upp det för honom, så tacksamma kände de sig för det manliga beskydd han gifvit deras brorsdotter. Ni: måste stanna, sade Giles; i morgon bittida skall William ledsaga er. till Hope Farm. På detta: sätt. blef: saken afgjord. Det gamla paret tröttnade aldrig: att fråga honom om sina fördna vänner vid Crowshall: Hvilka voro gifta? Hvilka: lefde och hvilka voro döda?. Huru såg det ut vid det gamla hemmet? Deras förbittring emot mr Ellsgood tycktes vara lika stor som-någonsin. En elak karl, sade Giles. Hvarken han eller hans. förman skola -komma till lycka; de äro elaka karlar ;båda två. Jag har sett dem gå igenom en hyveteåker, utan att stanna och kasta en enda blick på de mognande axen, utan att lyssna till foglarnes sång... Må Gud välsigna deras små snälla struparb Hafven I många sångfoglar i Australien ? frågade deras gäst, Ej så många somvidCrowshall, svarade hustrun; men här är godt om dem som kunna tala., — Det var en pastej af pape