Aftonbladet – 19 mars 1858, sida 1

Bort med honomb sade direktrisen. Gog klef öfver bänkarne, tog gossen bak i rockkragen, lyfte upp honom från hans plats, dock utan att göra honom någon vidare skada, och bar honom, till tröts: för alla knuffar och sparkningar, till biljettförsäljningsplatsen, der Webb, i stället att gifva honom sina tre pence tillbaka;-såsom hans bättre hälft tillsagt, örfilade upphonom grundligt för det opassande afbrottet och körde ut honom på gatan. Efter dehna yttring af kraft och beslutsamhet kom intet vidare afbrott i fråga. Euphrasia började å nyo och slutade äfven sin deklamation, under en tystnad; ännu högtidligare än hennes eget, entoniga föredrag. Dick och hans: följeslagare lemnade sina platser för att andas frisk luft. Då de gingo förbi biljettförsäljningsbordet, hörde de direktören mumla: Stor sak! De begrepo deticke —— osjäliga djur allesammans! Striden med Gog skall ställa allt-till rätta igen. Öch så gick det äfven. De unge männen återvändertids: nog för att finna det, Representationen var ändtligen slut, och åskådarne hade, med undantag af Dick och bans vän, skingrat sig åtealla håll. Drag:ej upp. ridån, Gog, skrek Webb; de äro inte alla ute ännu. Bry er icke om mig,, sade Dick; jag har fritt tillträde till scenen. Eugenio stirrade på honom. Har ni glömt mig? fortfor den förre leende och räckte honom handen; ,har ni alldeles glömt bort lilta Dick ? Det skulle vara svårt att beskrifva det uppträde som nu följde. Direktören uttryckte sin glädje på alla upptänkliga sätt, utom genom att taga honom i famn; denna utmärkelse-var förbehållen -denhöga -Euphrasiay hvilken, då hon-hörde hans, namny rusade-ut från scenen