Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 2

det bekant att Mary Owen anländt, och flera båtar lade ut för att besöka henne. Den första medförde den högvördige doktor Percival, det nya universitetets i Sidney rektor. Stackars Dick! Huru ensam han kände sig der han stod på däck och betraktade det glada mötet — dessa ögon, fuktiga af tårar; af sällhet — dessa kärleksfulla kyssar — dessa blickar, vältaligare än ord. Ingen hand räcktes honom, ingen sade honom ett välkommen. I sådana stunder känna vi allt det bittra af att vara allena i verlden. Nästa båt innehöll blott två personer, utom: roddarne; den ene var en högväxt ung man, omkring tjugofem år gammal, af ett vackert och behagligt utseende; hans följeslagare, som tycktes vara fem eller sex år äldre, hade allt utseende af en välmående förpaktare. Utan att rätt göra sig reda hvarför, kände sig Dick genast fördelaktigt stämd för honom. Måhända var det hans helt och hållet engelska utseende som intog honom till hans fördel. I det ögonblick då kapten Morgan såg den förstnämde stiga ombord på skeppet, blef han ytterligt blek —; det var mr Armstrong, hans dotters trolofvade, som kom för att fordra sin brud. Leendet på hans öppna, glada ansigte liksom frös bort, då han mötte den gamle mannens ångestfulla blick. Han bjöd till att tala, men orden dogo på hans läppar, och han räckte honom endast sin hand. Den förtviflade fadren fattade dem häftigt. Ned, sade han med osäker röst, detta är ett sorgligt möte; kom med mig i min hytt — en. sorg, sådan som vår, bör icke beskådas af likgiltiga blickar. Kom, min kära gosse; det är så godt att du med ens får höra allt. Liksom den, hvilken står under inflytande