Article Image
ningar; mina: ord äro befallningar, som hvar och en måste iyda. Vår hjelte gick till den plats, der Frank och fruntimren ännu stodo. Han meddelade dem chefens befallning och förde ned dem, men stannade sjelf vid kajutdörren för att observera hvad som skulle hända. Besättningen mönstrades på däck, De som afhållit sig från att alls taga del i styrmannens myteri, höllo sig noga ifrån sina brottsliga kamrater, af hvilka ett par ville smyga sig in bland dem, i hopp att derigepom dölja sitt brocts men styrmannen befallde dem gå tillbaka. Då alla voro församlade, utdelades vapen åt dem, på hvika man kunde lita. Hvar är passaryeraren Clarkson? frågade kaptenen med sträng röst. Inom några fö minuter blef den brottslige uslingen framdra gen från sin hytt och slavad upp på däck. Ni har tillsammans med min förste styr man försökt att bemäktiga er befälet på mit skepp. Er kamrat har träffats ax ett öde, som han väl förtjenat, och om jag krossade er hufvud, eller hängde upp er vid rånocken. skulle jag hvarken öfverskrida min pligt el Jer min makt. , vörbarmandel skrek den förut så öfver modige Mslingen. Förbarntandel upprepade den förtviflade fadern; hvacl förbarmande hade väl ni för — Han stannade — han kunde icke uttala sir dotters namn. 7 Surra honom Vid kanonen, utropade han. Till trots för mannens förtviflade motstånd. som oupphörligt påminde kaptenen att han såsom passagerare, på intet vis stod under hans befäl, blef befallningen verkställd. Två blanc de starkaste af besättningen stodo med bar: armar, färdiga att verkställa den välförtjent bestraffningen,

17 mars 1858, sida 3

Thumbnail