Aftonbladet – 17 mars 1858, sida 3

svarade mannen, utan att en enda muskel rörde sig i hans ansigte. Fråga honom hur mycket pengar han har. Vid ordet pengar lyste mulattens ögon och hela hans utseende förlorade sitt s!öa uttryck. Bahlb sade han efter ett ögonblick, om han också skulle hafva några shillings? Han har guld — godt rent guld,, afbröt hans förre messkamrat, och mer af den varan än de gåfvo dig på slafmarknaden i NewOrleans. Hans åhörare hörde hänsyftningen På sonens försäljning utan någon rörelse. Skämtar du icke med mig?, Hvad skullesjag hafva för godt deraf ? Ja, det är sant, mumlade Ben, det är sant nog; jag skall tala med honom., Sedan han utdelat födoämnena och givit hvår och en sin andel, gick fångvaktaren till den det af rummet, dit Clarkson med afsigt dragit sig undan; han fästade sina ögon med ett: forskande uttryck på fången och betraktade honom sålunda en stund under tystnad.. Det är sant, sade han; slafhandlaren haricke ljugit. Hvad är sant? frågade fången. Att ni har guld, svarade den gamle i af. nen med ett vederstyggligt leende. Jaf ; frås gar er icke hur ni kommit öfver det. — Kansker är det blod derpå, men det är er sak och inte min., Nåväb, tillade han, hvad är det i önskar? Tobak, eller bränvin att tvätta er sö nderslagna rygg? Ha! ha! ha! Jag kan -ald:ig glömma hur ni svängde och slängde er ,nder daggen, den tog bra, tror jag; gjorde cen icke det? Hel he! hel Bofven tyckte sig hafva god lust att krossa hufvudet på den talande, men nödvändigheten att om möjligt vinna hans bevågenhet och hjelp höll honom tillbaka, — . (Forts.)